Ellekarnas vinter.

SpåRätt 4, med de två paren, hade anlänt välbehållna till målet och destinationen planeten Ellek. Där rådde det vinter. Vintern på Ellek var inte kall och med yrande snö, som i Sverige ute i den mörka och kalla hembygden. Här var den mildare, råkall och fuktig, som i det jordiska medelhavsklimatet, med vindar och vatten som strömmade in med tidvattnets vågor, från Atlanten.

SpåRätt 4:s besättning och passagerare hade drabbats av en sjukdom som spridit sig genom vattnet. Varje liten droppe fukt kunde innehålla de mikrober som orsakade stora plågor och lidanden, men också att de allra flesta av passagerarna dog. Det kunde påminna om den fasansfulla Pesten, som gick som en dödsskugga över Europa, under Medeltiden och in i det andra milleniet, efter Jesu Kristi födelse.

Då, på Medeltiden och tiden under Renässansen och Barocken fortsatte Pesten att härja, när människorna själva, men framför allt råttor som bar på loppor som spred pestbakterierna, sprang mellan städer, byar, gårdar, hus och torp. Ingen kom undan, eller?

Det fanns de som klarade sig, antingen för att de bodde och levde alltför avsides och isolerade, eller för att de smittats men, av olika skäl, hann bygga upp en immunitet.

Kyrkan och andra maktens utvalda förklarade att det var ett straff från Gud. Vad människorna hade gjort, för att bli så grymt straffade, var det ingen som säkert visste, men ”ingen rök utan eld”. Det var säker de som levt i synd och skörlevnad, utan att kanske ens vara medvetna om det eller att förstå det. Ett djärvt ögonkast på grannens make eller maka, eller andra ägodelar, kunde vara nog, om man såg till Tio Guds Bud. Andra var roade av att umgås med prostituerade, spela kort och bräde, eller delta i fylleslag och orgier. Åter andra spelade musik, sjöng och dansade. De förlustade sig med varandra, åt och drack utan begränsningar, sov och latade sig på dagarna, istället för att arbeta. Åter andra hade oäktingar på byn, lånade ut pengar, tog ut höga räntor, var fåfänga med dyrbara kläder och smycken, eller höll sig med avgudabilder, från när och fjärran länder.

Det kunde vara så, ingen visste säkert, men att Zak, Mona, Liz och Ben blivit smittade i ett tidigt stadium, för att deras kroppar skulle hinna bygga upp ett immunförsvar. En annan orsak kunde vara att de, bara undantagsvis, umgicks med de andra i samma stjärnskepp. De höll sig för sig själva och var inte mer än nödvändigt i trängsel eller trånga utrymmen. De trivdes med varandra så bra att de inte ville beblanda sig med de andra.