Rudolf Frånlandsvind.

Rudolf Frånlandsvind var en sådan som hans senare kollega Andy Warhol skulle kallat för en ”lifer”, en ”levare”. Motsatsen skulle vara en ”doer”, en ”görare”.

Fabian, när han sökte igenom dokumenten från SpåRätt och familjen Frånlandsvind, fann den mapp, eller rättare sagt, låda, som Kristin, fru och livskamrat, samlat om maken och konstnären Rudolf Frånlandsvind. Far till Johan och Turid.

Rudolf föddes på Dalagatan i Stockholm, mitt under Andra världskriget, 1943, då Europa och världen stod i brand.

Alla tider hade sina hjältar och hjältinnor, idoler, förebilder och ikoner. De som blivit bedömda och berömda, därför att de hade något, för sin tid, efterfrågat och uppskattat. Det dåvarande lilla konungariket Sverige, med den Norra Polcirkeln, strax under Arktis och Nordpolen, på jordgloben, hade varit mest framgångsrikt som producent av järnmalm och trävaror, men blev snart en konkurrent att räkna med, trots sin till synes obetydlighet, som en industrination, inom de Europeiska Förenta Staterna: EUS. Den organisation som stjärngänget och SpåRätt skulle ta över och administrera om till SpåRätt Eurasia. Där skulle snart även nationer som Ryssland, Ukraina och delar av Sibirien ingå.

Sveriges befolkning uppskattade den europeiska versionen av lagsporten Fotboll. Genom den blev den lille killen från Skåne världsberömd: Zlatan.

När dataspelen slog igenom bland barn och ungdomar i världen, blev en annan ung man uppskattad och hyllad: Marcus Persson. Han utvecklade, presenterade och lanserade sitt dataspel Minecraft. Andra ungdomar gillade musik, utförda med mixerbord och discjockeymaskiner. Där blev gruppen Swedish House Mafia giganter, internationellt, ute på de största arenorna och konserterna.

Sådana människor, ofta individualister och solitärer, fann en ny publik tack vare den nya digitala tekniken, hemdatorerna, smartphonen, surfplattorna, de smarta teveapparaterna och, sist men inte minst: tillgången till Internet. Utan möjligheter till att vara ”online”, ”uppkopplad” och i simultan kommunikation med andra med samma eller liknade intressen, hade deras engagemang aldrig fått samma genomslag.

Rudolf Frånlandsvind föddes år 1943 och var alltså tjugo år, år 1963. Från USA, Storbritannien, Frankrike och Tyskland, kom den nya: ”Ungdomskulturen”. I radion spelades det då och då jazzmusik, men från Radio Luxemburg och andra kommersiella och kontroversiella musikkanaler, på kortvåg eller mellanvåg, spelades ny musik, med nya instrument, rytmer, melodier och sångtexter.

På den tiden kallades musiken av de äldre, de etablerade, ”förståndiga” och erfarna, ofta för: ”Negermusik”. I Sverige, Skandinavien, Tyskland och andra delar av Mellaneuropa och Sydeuropa, var det orkestrar och möjligtvis, på sin höjd accepterat, storbandsjazz.

Musiken var komponerad av en kompositör, framförd av en orkester och styrd av en dirigent. Den skulle framföras ”live” i seriösa konserthus, ute på de stora dansetablissemangen, kanske sända i den dåvarande, svartvita, televisionen. Allt seriöst och professionellt, godkänt och bekräftat uppifrån, av de som höll på traditioner, med wienervals, tango, cha-cha-cha och gamla, europeiska instrument.

Hemma i de svenska stugorna spelades svensk folkmusik, på gitarr, fioler och handklaver. Männen bjöd upp till dans, medan kvinnorna fick sitta som ”panelhönor” tills att de blev uppmärksammade och inbjudna. I den gamla hembygden och bygemenskapen hade alla koll och kontroll på varandras förehavanden. Visst kunde någon gift man bjuda upp till dans någon annan kvinna än hans egen fru, men bland de unga fanns en underförstådd avsikt om vem som skulle dansa med vem och vilken som var bortlovad till vem. Skulle två av byns mäktiga slå ihop sina gårdar, kunde det ofta ske genom att den enes son gifte sig med den andres dotter.

Den unga flicka som råkade bli i olycka och bli med barn, kunde bli utesluten av sin familj och därmed också ur bygemenskapen. Kunde hon inte finna någon annan utväg, som ett självmord efter den skamliga händelsen, återstod för henne att bli kallad ”hora”, bära hormössa och hennes barn, när de föddes välbehållet och friskt; oäktingen, blev omtalad som en ”horunge”. Hade hon tur, kunde hon ändå finna sig en man och en make, men även han, i sin tur, blev kallad för en ”horbock”. Detta oavsett om hon försörjde sig som en prostituerad, eller att han hade rykte om sig att uppsöka andra ”horor” och prostituerade.

I sin roman ”Kejsaren av Portugallien” hade den svenska, världsberömda, författaren Selma Lagerlöf skildrat hur det kunde gå, för fadern till en dotter som begav sig bort från hembygden, för att bli prostituerad och betala en skuld som fadern haft till en av socknens mer bemedlande gårdar. Hemma i bygden kunde ryktena spridas om hur hans dotter försörde sig på att bli en ”dålig flicka”, men i den tidens växande samhällen och städer, fanns det varken tid eller intresse att hålla sådana rykten vid liv. Hellre tjäna pengar, ha det bra, roligt och trevligt, än att sitta hemma i köket för att vara moralistisk och missundsam.

Bygemenskapens makt avtog med avståndet, när allt färre blev kvar och skulle upprätthålla den gamla ordningen och kontrollen. Istället blev det på modet att ”söka sina rötter”, besöka marknader och auktioner för att göra fynd av gamla saker från ”förr”, idealisera och romantisera idyllen i den gamla hembygden och, i värsta och sämsta fall, hitta på och uppfinna nya berättelser och myter om de tider som höll på att uppslukas av den Stora Glömskan.

Mitt i denna brytningstid, innan både Neoluddismen och Neoidealismen, växte pojken Rudolf Frånlandsvind upp, till en stor, stolt och vacker yngling.