I lådan fann han flera fotografier av Rudolf Frånlandsvind. De flesta fotograferade, sannolikt med en lådkamera, föregångaren till den så väl använda turistkameran Kodak Instamatic, på olika platser utomhus. Hur såg han då ut?

Det var troligtvis så att fotografierna var tagna med stora tidsintervaller, emellan. Det som Fabian antog var det tidigaste, visade en Rudolf som inte var lång, men som såg senig och stark ut. Han höll ju på att utbilda sig till skulptör. Det kunde vara ett tufft, hårt och slitsamt yrke, med tunga lyft, arbeten med stengods, kalk eller gips och verktyg som yxa, huggjärn, såg och svarv. Det var ett jobb med mycket vilja som skulle påverka hårda material, tidskrävande och tålamodskrävande.

Rudolf var säkert inte längre än 180 centimeter, troligtvis kortare. Det första fotografiet visade en man med strålande leende och alla tänderna i munnen, arbetskläder, dammiga, smutsiga och med fläckar av intorkat gips och färger. Redan då hade han glest med hår på sitt ovala, lite långsmala, huvud. På armar och benen, de som syntes under kortbyxorna, var där emot håriga.

På senare foton hade han odlat skägg. Med tiden blev också det allt glesare, men han såg alltid ut som att trivas med livet, realistisk, lite djup och ändå glad och utåtriktad.

Skägget och en liten mustasch såg han nog som en hel del av hans konstnärsimage och karaktär. Under en period rökte han pipa, lite som för att bekräfta sin gåtfullhet och djuplodande i tillvarons hemliga liv. Skägget ansade han säkert då och då, när det aldrig blev längre än till strax ovan bröstkorgen. Det syntes att han då och då, kanske medvetet eller bara som en reflex eller ”magisk rörelse”, drog och kammade i skägget med de smala men ändå kraftfulla fingrarna. I bakgrunden stod ofta något halvfärdigt konstverk han hållit på med, när fotografen Kristin kom förbi för att föreviga honom och hans konst.