Hustrun Kristin, med sina lite enklare medel, ambitioner och pretentioner, kunde uppehålla familjen med det nödvändigaste av nödvändigt, med sina illustrationer i tidningar, tidskrifter och böcker. Då och då lite extra när hon designat ett bokomslag till någon av de blivande ”soffbordsböckerna”. Rudolf och Kristin delade på vardagssysslorna, men det var ändå hon som hade sitt arbetsrum i hemmet och bostaden, medan Rudolf, plikttroget varje morgon, gick iväg till sin ateljé på Rörstrandsgatan 32D.

Barnen Johan och Turid skolades in i den kreativa skapelseprocessen, när föräldrarna alltid var engagerade i något som var på gång. För Rudolf kunde det handla om att sända in ett tävlingsbidrag eller förslag, före deadline. För Kristin var ju deras hem också hennes arbetsplats, med skisser, pennor, verktyg och material, ständigt liggandes framme.

Eftersom barnen, när de fortfarande var små, gick omkring hemma, rastlösa och lite irriterande för Kristin, när hon höll på att arbeta, gällde det för henne att också sätta dem i arbete. Det började alltid på samma vis. Någon av barnen, ofta Johan, eftersom han var äldst, kom in i hennes arbetsrum:

   Vi har ingenting att göra. Kan du inte komma och leka med oss?

   Jag arbetar, ser du väl?

   Jo, men det gör du ju jämnt. Kan du inte leka med oss en stund? Bara en liten stund!

   Nej, nu måste jag göra det här! Det ska va klart, i dag, allra helst, nu!

   Bara en liten stund…

Turid kom in i arbetsrummet och såg ledsen och bedjande ut, hon med.

   Bara en liten stund…

Kristin drog en djup suck. Arbetet måste ju vara klart idag! Hon tänkte efter. Vad skulle kunna hålla barnen upptagna och sysselsatta, tills när budbilen kom från förlaget och skulle hämta teckningarna?

   Allright, sa hon. Vi får hitta på nåt!

Hon tog fram två böcker. Det var två stora konstböcker. Den ena var med den spanske konstnären Velasquez målningar. Den andra var med skisser av Lionardo da Vinci. Till Turid sa hon:

   Ser du den här lilla flickan. Det här är en mycket känd målning. Nu vill jag att du gör en teckning av henne, som du sedan ska göra om till en klippdocka. När du gjort färdigt den där klippdockan, ska du göra tio klänningar till henne, som alla ser helt olika ut. Kanske också en baddräkt, med badboll och en simdyna som ser ut som en anka. Sätt igång!

   Du, Johan, ska rita och måla av den här, mycket primitiva, helikoptern, som det berömda geniet Lionardo ritade, någon gång på 1400-talet, tror jag. Som du ser så är propellern formad som en skruv. När du är färdig med din teckning och målning av den, så får du till uppgift att tänka ut och förklara för mig, Turid och Rudolf, varför den inte fungerar, i verkligheten. Börja nu!

Det blev tyst och stilla en lång stund. Kristin kunde slappna av, lät irritationen sjunka undan och koncentrerade sig på sitt arbete. Tills att hon hörde Johan ropa:

   Kristin! Kom hit! Titta vad Turid har gjort!

Hon blev orolig för att Turid hade skadat sig på saxen, men när hon kom in i rummet där barnen satt på golvet, hade Turid klippt ut flickan ur konstboken, för att göra en klippdocka av henne. Kristin skrattade till, tog på sig en min av mild ilska och förklarade för Turid att hon aldrig, aldrig, fick klippa i böcker!