I den gamla, men mycket tänkvärda filmen ”Kontakt”, med originaltiteln på engelska, spelade Judie Foster huvudrollen, som en forskare som letade med radioteleskop efter signaler från yttre rymden, SETI. Det var med just den boken som EarthStar Ufo- och Astronomiförening påverkat de andra i stjärngänget och familjen Frånlandsvind, till att söka efter kontakt med någon planet i närheten av stjärnan Vega, i Lyrans stjärnbild.

I den filmen kunde den kvinnliga forskaren passera genom ett ”maskhål” ute i den yttre, eller inre, rymden, för att nå fram till utomjordingarna på den främmande planeten. I filmen hade man skapat en värld motsvarande den som kvinnan upplevt på Tellus. Istället för en främmande varelse med ett kanske skrämmande utseende, hade de omformat hennes medvetande och minnen, så att hon kunde uppleva den främmande planetens värld lik hennes egen, med en vacker, varm och solig badstrand, som om den funnits i Västindien eller Hawaii. Istället för att möta en främmande varelse, mötte hon sin avlidne far. Det gav henne en stark andlig upplevelse, hon som tidigare varit en nästan tvärsäker ateist och motståndare till religiösa, andliga eller själsliga förklaringar.

Det var inte så som Zak, Mona, Liz och Ben nu upplevde denna helt nya plats i universum. Visst fanns det mycket som kunde likna och påminna om det som fanns på jorden, men det mesta var olika och annorlunda. Det var som med pungdjuren i Australien, som var så gott som unika för denna mer avlägsna kontinent. Tidens energier gick som strömmar och virvlar genom materien. Det som länge verkade vara fast, solitt och stillastående, kunde plötsligt dras med i ett energifält, för att bli till något helt annat, bortom nästa våg av tid och rum.