Zanna gjorde ännu ett uppehåll för att tänka efter.

   Det är lätt att tro att den Stora Glömskan och det Stora Självklara kanske existerar i verkligheten, ute någonstans i naturen, världen och verkligheten, men det är snarare en beskrivning av Människans och människornas gemensamma inre, ungefär som Sigmund Freuds teorier om det Medvetna och det Undermedvetna, eller Carl Gustaf Jungs skriverier om det Kollektivt Omedvetna. Teorier som till slut blivit så allmängiltiga att de till och med ingår i det Stora Självklara.

   Vad den Stora Glömskan består av, hörs ju på namnet och ordet, men vad finns i det Stora Självklara? Varför heter det förresten ”Stora”, framför de båda?

   Tror att Rangner, som har kallat dem så, fick det från boken om Dao de Jing, i Alf Henrikssons översättning. Där finns det liknande abstraktioner som gjorts om till personer och personligheter. I det Stora Självklara ingår sådant som den engelske populärfilosofen Richard Dawkins kallat för: ”memer”. Han kanske skojade lite, men det blev ett seriöst begrepp, då han menade att det finns tankar och idéer som fortplantar sig likt gener. För att ge dem en beteckning, drog han samman ordet för minne, på engelska, ”memory” med ordet för arvsanlaget, ”gen” som finns i ”gener” och i ”genetik”, till ordet: ”Mem”. Det kan också härstamma från ”memetik” och ”memetisk” som syftar på att någon eller något härmar i sin omgivning. Att ”memerna” uppstår när människor härmar varandras sätt att uttrycka sig på. Att i det Stora Självklara finns allt sådant tankegods som vi människor i kanske upp till sekler tillbaka i tiden, härmat av sätt att tala, tänka, uppleva och erfara. Som vi, just därför att det är så självklart, varken faktagranskar eller kontrollerar om det är sant.