Maos uppgång och fall.

Nostalgisterna hade själv utsett sin ledare, utformat honom in i minsta detalj och studerat alla de finesser som han var tänkt att bistå dem med, i kampen mot de framtida hoten från neoidealister och andhryber. Andhryberna skulle ju alltid vara ointresserade av människorna. De skulle förhålla sig likgiltiga intill dem, då de redan visste att de var dem överlägsna. Människorna, i den andhrybiska tolkningen av verkligheten och framtiden, skulle inte uppfattas mer hotfull än några surrande flugor över köksspisen, hos familjen Frånlandsvind i Knuttorp, en gång i deras semestervecka på Tallholmen, i Stockholms norra skärgård, vid Roslagens famn.

Mao 2 4 Caesar skulle än en gång bekräfta neoluddisternas och nostalgisternas vidskepliga övertro på kortsiktighet:

”I morgon är en annan dag. Vi får ta varje dag för sig och oroa oss när det blir så dags!”

En morgon hade det hänt, som inte fick hända. Då var det redan för sent.

Någon främmande anslutning, man misstänkte med en gång en sabotör, kanske en neoidealistiskt krypskytt eller futurologisk legosoldat, som satt igång Mao, med sprutan och ampullerna. Nu var han inte att hejda, när han satte igång Draksåddsmaskinerna till att tillverka de androidiska och cybernetiska Draksoldaterna. När nostalgisterna kom inrusande för att se vad de kunde göra, rycka ut sladden eller trycka på nödstopp, var Draksoldaterna redan på fötterna och högg ner dem med sina samurajsvärdsliknande bajonetter. Att det inte fanns varken någon avstängningsknapp eller kontrollpanel på varje enskild soldat, det hade man glömt att ha med, gjorde inte saken bättre. Soldaterna var inställda på och programmerade till att undanröja varje motstånd som kunde förhindra Mao 2 4 Caesars erövring av tronen.