Michel Cernés första dag.

Michel Cerné, som nu var fortsättningen av den riktige andhryben Fabian Frånlandsvind, med den kännetecknande geniknölen istället för hans namnes och dubbelgångares penis, ville nu veta vad hans nya namn kom ifrån.

Zanna hade förklarat att hon nog fått en del av namnet från den engelske skådespelaren eller fotografen Michael Sarne, samtida med rocksångaren Mick Jagger. Att ordet ”cerné” troligtvis betydde något med aska, på franska, kanske ”askgrå”. Att Michel kunde syfta på Sankt Mikael och på franska Saint Michel, en av den vänstra stranden, i Paris, Rive Gauche’s, stora boulevarder: ”Boul Mich”. Det, hade hon sagt var den etymologiska betydelsen av namnet. Resten fick han hitta på och finna ut själv, som han ville.

Den andre, Fabian Frånlandsvind, var ju född av Maria Frånlandsvind, en hybridform mellan andrarten Bill och människan Maria. Efteråt hade man satt in en drömbubbla från ellekarna. Det gjorde honom till en fullvärdig andhryb, även om tillverkningsprocessen inte gått genom varken insemination av spermie in i ägg, med stamcellerna framodlade i en ”äggkläckningsapparat”, eller monterade enligt ellekarnas konstruktion, i en multi3D-skrivare. Det var ju med denna apparatur som, numera, Michel Cerné blivit till.

Det fanns alltså inte bara en ”första andhryb” utan två, kanske till utseendet, men inte konstruktionen, identiska. Fabian Frånlandsvind borde ju vara mer oförutsägbar och därmed också mer okontrollerbar. Å andra sidan ingick han redan i SpåRätts stab och maskingänget, medan Michel Cerné, var en outsider, en dropout och en solitär.

Genom sitt hackande av SpåRätts datorer och informationskanaler hade Michel, eller ”Mich” som Zanna börjat kalla honom, fått reda på mer om ”den tredje Fabian”, eller: Mao 2 4 Caesar.

Hans namn, trodde Mich, var ett engelskt uttal av: Mao 2 till Kejsare, eller Mao 2 vald till härskare.

I sina vidare sökningar av information på nätet och i nostalgisternas intranätverk, kunde han läsa ritningar, konstruktioner och avbildningar av Mao. Han påminde mer om Mary Shelleys Frankensteins Monster, i den tidigaste filmversionen med skådespelaren Boris Karloff från år 1931.

Än av den kinesiske Ordförande Mao eller den romerska kejsaren Julius Caesar. Kanske något lik den fasansfulla, av dy och alger nedsmetade figuren Jason Voorhees, i ungdomsskräckfilmerna ”Fredagen den 13:nde”.

I personbeskrivningen påminde Mao 2 4 Caesar mer om ett monster, som en Caligula, psykopatisk och narcissistisk. Men det var ju så som nostalgisterna vill ha honom, när han, någon gång i en avlägsen framtid, skulle väckas upp ur sin tidskapsel, med uppvakningsdrogen från ampullerna i sprutan, och mer påminna om en annan Boris Karloff i skräckfilmen: ”Mumien vaknar”, från år 1932.

Det var ju nostalgisternas avsikt, att om det fanns kvar några människor eller andhryber, vilket, enligt dem själva var helt osannolikt, men ändå en verklig risk, skulle Mao 2 4 Caesars skrämmande utseende hålla dem borta från hans grottbunker, döpt till Wolfsschanze.

Där skulle Mao bli igångsättaren av Draksådden. Draksådden var alla de maskiner som, likt AndroArts multi3D-skrivare, skulle tillverka ”draksoldaterna”, alla de androider, humanoider, hubotar och replikanter som skulle tjäna sin herre Mao, i återerövrandet av jorden, efter Domedagen, Armageddon och Ragnarök.

Melodramatiskt och ståtligt måste det vara, när människorna, antropocentrikerna, skulle få uppleva Människans andra återfödelse till makten på planeten Tellus.