Zanna Topp infiltrerar SpåRätt.

Det var inte Zannas avsikt att infiltrera, men det blev så ändå.

Hon hade besökt sin gamla skola och där mött en av sina på den tiden bästa studiekamrater, Marianne, också kallad ”Majsan”.

Majsan arbetade numera som assistent på distans åt en professor Nils-Erik Örtensten, som utforskade kemiska analyser för andhrybernas signalsubstanser, mellan miljö och genetik, från generation till generation, av den kommande tillverkningsprocessen av andhryberna. Det fanns mycket att forska om där, och professor Örtengren ville vidarutveckla de vanliga substanserna hos människorna, till att bli speciella extrema, unika och specialiserade andhrybsignalsubstanser. Varför låta sig nöjas med bara en intensifierad upplevelse, när det kunde finnas annat att justera, i samband med dem?

Majsan tipsade Zanna om att de på Institutionen för Forskning och Framsteg om Genetik och Miljö, behövde en kaffekokande trainee. Zanna var snar och snabb. Snart var hon kallad till intervju, hos professor Nils-Erik Örtenstens sekreterare och allt-i-allo Anna-Sara Wahlbratt.

Zanna kom till intervjun i god tid. Hon fick skriva i ett block för besökande. En vakt satte på henne en legitimation för besökare, man läste av hennes händers fingertoppar, för identifiering av fingeravtryck på samtliga fingrarna, skannade av hennes ögons regnbågshinnor, topsade hennes kinders insidor, för att kontrollera hennes genetiska härkomst, ända tillbaka till de första människorna på Tellus, bad henne om ett urinprov och, när det var färdigt, sammanställde en profil i registret, över möjliga aspiranter på platsen som trainee hos professor Örtensten.

   Det här, förklarade vakten, troligtvis en android, är en rutinkontroll som vi alltid genomför på alla besökare. Detta för att dels ha som kontroll över alla som finns inne i byggnaden, men också för framtida bruk. Det kan ju vara så att just din hjärna, ditt hjärta eller dina njurar blir speciellt intressanta för framtida forskning eller tester. Är det okej, så skriv under här!

Zanna skrev under, efter att ha ögnat igenom den ganska så korta informationstexten. Där stod det att läsa:

”Jag godkänner härmed att all information om min härkomst, genetik, biologi, fysiologi, personlighetsdrag, karaktär, unika identitet, genom den nutida forskningen och forskning som kan utföras om detta, med sparad information, tillhör SpåRätt Intergalactica, AndroArt Intergalactica och Institutionen för Forskning och Framsteg om Genetik och Miljö.

Dessa tre ovannämnda, i den ordningen, frånsäger sig allt ansvar om hur denna information kan användas i samband med ansvar, missbruk eller i samband med force majeur, som flygolyckor, bilolyckor, tsunamikatastrofer, slukhålsuppkomster, jordbävningar, virvelstormar, översvämningar och plötsliga vulkanutbrott. Även om dessa tre organisationer strävar efter total identifikation, är det inte ställt utan all rimlig tvivel att identiteter ändå kan förväxlas, missbrukas eller förändras, i rummet eller tiden.

Välkommen till SpåRätt Intergalactica!”

Detta var något som varje besökare skulle skriva under, för att alls äga tillträde till de fysiska, digitala och virtuella rummen, med arkivsamlingar, tillgång till informationssökning och grader av hemliga och sekretessbelagda uppgifter.

Systemet kunde också tillåta både levande varelser, utan definitioner eller restriktioner, ”försvinna”, när en identitet visade sig vara förfalskad eller en bedragare redan etablerat sig inne i någon av de hårt avgränsade byggnaderna.

Borta var all den frihet som Stjärnspindlarna, med deras ledare XXXXX och SpåRätt Entertainment och SpåRätt Science Channel, med alla de underavdelningar som funnits i SpåRätt Star City of Outer Space, SpåRätt Rymdhotell- och Restaurangskolas lärare, elever, administratörer och organisatörer upplevt, någonstans och någon gång i mitten av 2000-talet.