Liksom varje undergroundgrupp, subkultur och underdogstruktur, var allt som naturisterna ville uppnå, var att ifrågasätta, skapa oro i leden och, slutligen och sist, som vanligt: ha rätt.

Hade de inte fastnat, likt alla de tidigare grupperna, i denna kortsiktiga strategi, kunde de ha kommit bra mycket längre. Nu blev de mer av de holländska kabouters eller situationisterna. Ett gäng glada och uppsluppna nakenbadare och hippies. Fortfarande med neoluddisternas batiktröjor, halsband, trasiga jeans, dyra tennisskor med namn och slagord skrivna i tusch, långt hår och med sprejad ”smuts” från garanterad bakteriefri smuts, på sprejburk. Allt för att framstå som en neoluddistisk motsvarighet till relikerna mods och hippies från 1970-talets Gamla Brogatan och modsen Kenta och Stoffe från Stockholmsförorten Vällingby.

Neoidealistiska säkerhetsagenter gjorde som då. Lät naturisterna fortsätta sitt planlösa handlande, tills att de gick ner sig i droger från den tidens hippievåg.

De som överlevde tog steget in i samma branscher som Mich vistats i, av retro, vintage och nostalgi. Efter att ha byggt upp ett kapital från handel med illegala droger, kunde de snart starta nattklubbar, öppna barer där naturisterna kunde umgås och hänga, eller satsa på att nytillverka föremål, kläder, vespor och enklare flygbilar, för de mer framåt bland naturister. Också de skulle svika sina ideal, när de kommersiella intressena tog överhand.