Den andra kontrarevolutionen.

De tre maskinåldrarna, lika lite som de på dem följande paradigmskiftena, kunde kallas för politiska eller ekonomiska revolutioner. Var de alls medvetna och avsiktliga, blev de vetenskapliga och existentiella revolutioner, utan vare sig ledare, vapen eller arméer. Visst påverkade Upplysningstiden, med Idealismen, Rationalismen, Empirismen och senare den Logiska Empirismen människornas sätt att tänka, leva och handla, över hela världen!

Det fanns förstås vetenskapliga ideologer och idéhistoriska forskare som menade att de två världskrigen under 1900-talet, den ryska revolutionen och den kinesiska revolutionen, i sig var epifenomen av vetenskapens och teknologins nya häpnadsväckande landvinningar och mentala språng in i en för alla okänd framtid.

Att tro att all medicin var konstruerade utifrån placeboeffekten, var lika absurt som att anse att alkoholen också var det. Alla sjukdomar var inte inbillade eller påhittade av simulanter, om man inte samtidigt ansåg att sjukdomen i sig var ett naturligt och normalt hälsotillstånd. Vilket förr eller senare måste leda till en självmotsägelse och en paradox.

Eftersom det var neoidealismen i allmänhet och SpåRätt i synnerhet som stod för det nya tänkandet och välkomnandet av det spännande, främmande och okända, riktades allt hat, besvikelser och irritation mot dessa institutioner och administrationer.

När så många andra tänkesätt och värderingar gav människorna nya synsätt och infallsvinklar kunde det bli mer acceptabelt av Francis Picabia, Pablo Picasso, Marcel Duchamp, Man Ray, med flera; att experimentera även med de estetiska uttrycksmedlen och inte bara de fysiska eller idémässiga. ”Tanken kommer alltid före handlingen”, som någon hade sagt.