Den Frånlandsvindska Ådran.

Så blev det ändå så att Fabian Frånlandsvind, nu i egenskap av att kallas för ”Michel Cerné”, blev far till människokvinnan Zanna Topps andhrybbarn Dominique Cerné-Topp. Någon har sagt att:

”Det blir aldrig som man har tänkt sig”.

Eller:

”Livet är fullt av överraskningar”.

Via egna kontakter med ellekarna, lyckades Mich fånga in en drömbubbla till deras barn: Doninique. Ellekarna hade kunnat räkna ut sannolikheten för ett sådant ”oäkta”, ”utomäktenskapligt” eller ”oplanerat” barn. De var, utan att varken SpåRätt, neoidealisterna eller neoluddisterna hade några som helst faktiska bevis, medvetna om att en sådan avkomma skulle kunna, åtminstone i teorin, kunna uppstå. Nu fanns barnet här; svart på vitt.

Det som konstnären Rudolf Frånlandsvind, på Tallholmen, ute i Roslagens skärgård sökt efter; att vara någon eller något ”trogen” var sannolikt detsamma som hans dotter Turid Frånlandsvinds livspartner och sambo, Jim Legg funnit fram till. Det som också Dominique (som andhryben Dominique var namngiven efter) sökt efter i sitt forskande efter: ”Språkets Arkeologi”. Dominique, till vardags kallad ”Nicke”, hade ju menat att Språket var den hemliga källa som gav uppkomsten till Människan, mänskligheten, människorna och deras medvetna och omedvetna utveckling av den Stora Självklarheten, den Stora Glömskan (när ordbruket försvann, eller aldrig kommit till användning igen). Från då människorna, till skillnad från de övriga djuren, kunde kommunicera och samtala med varandra, om allt mellan himmel och jord. Inte bara om det som fanns, utan också det som kunde finnas, som fanns men inte var synligt för ögat, eller till och med allt sådant som skulle kunna finnas, bortom ”förväntanshorisonten”.

Jim Legg, före detta privatdetektiv, som en modern Sherlock Holmes, eller en spion, hämtad ur någon roman av Grahame Greene eller John Le Carré, förstod sig på betydelsen av allt sådant som andra gärna bortförklarat, ursäktat eller på andra sätt ignorerat. Det var därför han föredrog att kalla det han funnit, föreställt sig och gestaltat som: ”Ådran”, istället för ”Mänskligheten”, ”Den Västerländska Civilisationen”, ”Hembygdsrörelsen och Det Götiska Förbundet med Göticismen och Mannaförbunden”, Naturhistoriska Museet, Historiska Museet, Nordiska Museet och Friluftsmuseet Skansen”.

Vad fanns det då för Mich, Zanna och, i framtiden, Dominique; att söka vidare efter i Jim Leggs ”Ådran”, av det som fanns ”förr”, från Neoluddismen och rakt in i Neoidealismen och SpåRätt?

Den allra första brytningspunkten uppstod någon gång då människorna på jorden valde att stanna upp, fysiskt, för att sluta driva omkring, vandra, resa och färdas. Då kom Materian att bli allt betydelsefullare, då tillvaron kunde materialiseras. I världen som de nomadiserande stammarna, folken och rörelserna varit så beroende av, var allt av värde istället idéer, ideellt, överskjutande, gränsöverskridande och bortom och utöver Materian och det materiella. Det som de kunde finna på nytt och skapa på nytt, var beroende av det som de visste och kände till, inte av vad de hade och ägde, i hemmet, i huset, på gården eller i byn.

När den antike, grekiske filosofen Platon beskrev sina tankar om ”Idévärlden”, så var Materian, till skillnad från det själsliga, andliga, spirituella, immateriella, nyandliga och privatreligiösa, ofta med närliggande anknytningar till det man då uppfattade som ”manligt”, ”socialt”, ”offentligt”, hellre än ”omanligt”, ”psykologiskt” och ”privat”.

Den som tagit ännu mer fasta på detta var förstås Sokrates andre betydelsefulle filosof och tankeorganisatör: Aristoteles. De tillhörde alla den sociala gemenskapen och adliga samhällsklassen Aristokratin, ”De Fria Männen” i Antikens Grekland och Aten, om vilket man senare brukade kalla för: ”Demokratins Vagga”. Men det var, då som långt mycket senare, en ”representativ form av demokrati”, eftersom kärnan i det demokratiska budskapet låg i att man redan då nyttjade en ”församling”; en kärna av män som stiftade lagar och som administrerade och byråkratiserade maktstrukturen. Vilket naturligtvis i sig blev till en fördel, hellre än att en envåldshärskare bestämde allt, i förhållande till sina egna önskemål, maktbegär och nyckfullheter. Trots brister och svagheter, kom även Romarriket med Kejsare Julius Caesar med flera överföra flera av dessa lagar och regler från sitt ideal och föredöme, Aten, till Romarrikets Republik och Imperium.

När Mich följde upp dessa tankar, i en skissartad mix från anteckningar utförda av Rudolf Frånlandsvind, Kristin Frånlandsvind, Jim Legg, Dominique ”Nicke”, Johan Frånlandsvind, Ylva Frånlandsvind, Sven och Siv Larsson, Evert och Anneli Frånlandsvind, tvillingarna Adam och Sophie Frånlandsvind, Tomas och Tessan Frånlandsvind och lösa blad och arkivtexter från bibliotekarien vid Dreva Bruk och SpåRätt Kunskaps- och Informationscenter, Björn Ìsbjörnsson, andrarten och informationssamlaren Baltazar Vaduvill, bonden utanför Dreva Bruk, med flera, kunde han inte annat än att imponeras av att människorna med sina begränsade medel ändå kunde avstå från sin hunger, sina begär och sin girighet efter guld och gröna skogar.

Men, vänta nu?

Fabian tänkte efter…

Var inte detta kunskapssökande inte också en form av girighet, vetgirighet och makthunger? Vad skulle de annars ha all sin information, kunskap, erfarenheter, minnen och deras idéer till?

Skriva tjocka böcker som ingen orkade läsa?

Även i det gamla romarriket hade makteliten utsett bibliotekarier, arkivarier, vetenskapsmänniskor, forskare, filosofer, administratörer, spanare och spejare, rapportörer, kurirer, satraper, förvaltare, småfurstar och adelsfamiljer, till att rumstera om så mycket att guldet under jorden kom fram och kunde brukas till att fördela makt, rikedomar, förläningar, ansvarsområden, revir, territorier, odlingsbar mark, hjordar av vilda eller tama djur, säd, frukt, grönsaker och annat ätbart, som kunde bli till kött, pälsverk, mjöl, vin, sallader, härliga efterrätter, delikatesser och annat som antingen gick att konsumera som lyxartiklar, sälja eller ge bort som gåvor till blivande vänner eller fiender. De man inte kunde göra sig av med på annat sätt, kunde förgiftas eller mutas. Vilket de själva nu föredrog.

Mich tyckte att det kunde vara svårt att skilja begrepp eller känslor, vilket det nu var, från varandra. Dum eller elak? Snäll eller dum? God eller intelligent? Framåt eller påstridig? Omtänksam, omsorgsfull eller likgiltig? Godhjärtat eller empatisk?

Även inom vården och omsorgen kunde det finnas sådana motsättningar. Den omvårdnad och tillsyn som varje människa måste ha om sig själv?

Sådana urgamla frågor som den om: Arv eller Miljö?

Eller: Personlig eller privat?

Offentlig eller privat?

En patient med stark integritet, eller en patient som, enligt personalen på en avdelning, inte var samarbetsvillig, ifrågasatte, spionerade och var allmänt besvärlig?

Mich själv antog att troligtvis både neoluddisterna, med Melanie Titahn, neoidealisterna med Gustaf 2 Blom, svartråttorna med nostalgisterna med Mao 2 4 Caesar, virtualisterna i deras fixering och strävan efter att återuppbygga jorden, världen, Tellus och Universum, i en fiktiv, virtuell värld, framställd med alla tänkbara teknologiska lösningar, inom den förstärkta verkligheten eller den helt och hållet imaginära.

Det var omöjligt för Mich att finna exakt var den punkten fanns i Ådrans berättelse, där det allra första tjälknäcket uppstått mellan det förflutna och framtiden. Vissa ville fastställa det till att Upplysningstiden var avgörande. Andra hade menat att det var den Första Maskinåldern som satt igång hjulet från att ha varit en del av ett kretslopp, till att bli en rak linje och rörelse ut i Universum.

På bara några hundra år hade mänskligheten på jorden, oavsett ursprung, hudfärg, traditioner eller kulturer, accelererat exponentiellt, om inte ännu hastigare?