Förskjutningsprocessen hade pågått sedan Fin-de-Siècle, Det Glada Tjugotalet och Jazzåldern. Människor, för att sluta oroa sig inför framtiden, valde att leva i nuet, i spritorgier, sexuell frigjordhet och frisläppthet, drogromantik, verklighetsflykt och resor i den yttre och den inre rymden, helst båda, samtidigt.

Sedan Göbekli Tepe och jägar- och samlarfolken, hade stammar vandrat runt i jakt efter mat, skydd, trygghet, säkerhet och gemenskap.

Nu hade de bara gemenskapen kvar, att eftertrakta och eftersträva. Allt det övriga var redan administrerat och byråkatiserat, av samhället och de inbyggda samhällssystemen.

Stammarna övergick till att bli klaner och klasser, med allt starkare och färre ledare. Ledare som lätt lät sig korrumperas och fastnade i avtal och bestämmelser om turordningar och fagra löften om guld och gröna skogar.

Med de kortsiktiga och sentimentala furstarna, kungarna, kejsarna och andra envåldshärskare och härskarinnor, hade ingenting riktigt av bestående värde att hålla fast vid. Därmed öppnade de upp för nya klasser, som ständigt blev fler och inte färre.

De senaste århundrandena hade klasser uppstått från de första högre, av Adel, Präster, Borgare och Bönder. Ur dem uppstod klasser som anknöt till Kommunikation, Transporter, Logistik, Värn, Vård, Omsorg, vakter och tillsyn.

Ur dem växte bevakning och betjäning, som blev till serviceyrken och med tiden också robotar, androider, cyborger och andrarter.

Människorna konkurrerades ut och hänvisades till de så kallade: ”Kreativa yrkena”.

Automatiseringen, digitaliseringen, datoriseringen och robotiseringen medförde för vanligt folk att de hade att välja på att ”nischa in sig” eller att hitta på något helt annat.

De allra flesta av neoluddister föll ner i apati och likgiltighet, för att till slut antingen falla ner i den Stora Glömskan, eller med näbbar och klor kämpa för att ta sig upp till någon slags kreativ syssla.

De blev lite som det gamla uttrycket om att: ”kineserna tvättar åt varandra”.

Det är att anta att berättelsen och vitsen uppstått i New Yorks Chinatown. Många kineser ”importerades” och emigrerade till USA. Många av dem flyttade till New York och det som kom att bli till Chinatown. Där öppnade flera familjer egna tvätterier. Eftersom konkurrensen ökade, med antalet nyinflyttade, startade en slags kedjereaktion eller ”pyramidspel” av kineser som lyckades i konkurrensen, men som anlitade andra kinesiska tvätterier som tvättade till ett lägre pris, än dem själva. Det blev till en hel labyrint av affärsförbindelser, avtal, kontrakt och tvättar, mellan de företag som växte och erövrade marknadsandelar och de som överlevde genom att erbjuda sina tjänster till andra tvätterier.