Mao 2 4 Caesar var neoluddisternas motsvarighet till SpåRätts och AndroArts andrarter och andhryber. Mer lik en zombie eller Frankensteins monster, av dåligt ihopsatta inre organ, som hängde lite utanför det skyddande skinnet och de inte alltid så välpassande kläderna och obligatoriska regnrocken à la Leonard Cohen och Bruce Willis. Han var en sentida version som hämtad ur den svenska andra världskrigsschlagern om: ”Min Soldat, någonstans i Sverige”.

Till det var han tänkt, Mao; att fungera som ”Ledarnas Ledare”. Som en multimix av Julius Caesar, Caligula, Hannibal, mongolernas hövding Djingis Khan, de spanska inkvisitorerna och, från filmen ”Mad Max 2. The Road Warrior”: The Ayatollah of Rock n’ Rollah.

Likt en blandning av Kolossen på Rhodos och Sylvester Stallones version av antihjälten Rambo, skulle han sätta skräck, framför allt bland de egna undersåtarna, men skapa ett tillräckligt fruktansvärt rykte för att nå fram till SpåRätt och de som nu tagit ledningen bland neoidealisterna; Differentialisterna eller ”Diffarna”.

Det kunde inte bli till något annat än en upprepning av Davids duell med Goliat. Diffarnas mikroskopiska stenar från slungan, motsvarades av projektiler av mikrorobotar som kunde allt som en ordinär mygga klarat av, med överlevnadsinstinkten.

Det var inte Fabian Frånlandsvinds, Michs före detta namne, avsikt att skada eller förgöra Mao 2 4 Caesar, snarare hellre att infiltrera och indoktrinera honom över till deras försvarsarméer. Genom att tanka ner allt från Mao, kunde Fabian, maskingänget och SpåRätt analysera och rekonstruera allt av planering och iordningställande av Mao som en framtida tidskapsel.

Preppers, de som ville vara förberedda, och survivalister, de som ville överleva den stora katastrofen, levde många likt paret i Sibiriens utkanter; Berndt och Elisabet. De hade lärt sig de grundläggande mentala kvaliteterna av att acceptera och överleva och leva inom sina personliga begränsningar.

Berndt och Elisabet efter.

Efter vad då?

De hade lärt sig att ”rätta munnen efter matsäcken” och inte ta på sig för mycket. De levde kvar i den övergivna bondgården de funnit, efter en lång tids dagsmarscher, från utkanten av Enköping och bort mot Sibirien. De ville ju inget annat och hellre än att sköta och klara sig själva.

Även om det fanns stora områden i det forna Sovjetunionen och Ryssland som var kontaminerade och förstörda av allehanda miljögifter, befann sig det strävsamma gamla paret i en terräng och biosfär som klarat sig bra från skadliga och giftiga ämnen och materia.