Det var som en fördömelse eller bestämt av Ödet, men, fortsatte Zanna att läsa:

   Viola kunde inte hålla inne med sina elaka sarkasmer. Det var som om hon inte själv riktigt förstod hur smärtfyllda de var för hennes make, sambo och trolovade livspartner Edgar att tvingas lyssna till. När han inte längre kunde hålla kontrollen och inne med sina kraftutbrott, gav han sig på henne igen och slog henne gul och blå, både i ansiktet, i huvudet och på överkroppen.

   Till slut var Viola tvungen att gå till doktorn. Edgar och döttrarna följde med, men ingen ville öppet beskriva eller förklara ”familjehemligheten”. Doktorn röntgade Violas huvud och det visade sig att inuti hennes huvud fanns en tumör, stor som en babys lilla näve. Tumören växte, Viola dog efter en tids smärtbehandling och Edgar flyttade bort och försvann. Bort från skolboksförfattarens medvetna världar.

Zanna fortsatte:

   Så slutade historien om Edgar Skott, med makan Viola och döttrarna Hedvig, Hillevi och Sibylla.

Så till nästa av Nornornas ödesmättade berättelser, ur skolskrivbokens mörkblå omslag:

   Familjen Vilja bestod av fadern Simon, modern Sabina och sonen Rasmus. Det var en, enligt skribenten; en trevlig familj. Den kunde påminna lite om ”Dorian Grays Porträtt”, av den irländske härstammande författaren, ironikern och vitsaren Oscar Wilde. Fadern Simon var en trevlig man som arbetat hårt hela sitt liv. Han var duktig på att ordna och administrera. Han höll sig alltid innanför lagens råmärken och var varken någon upprorsmakare eller rättshaverist. Det fanns bara ett enda problem; han kunde inte låta bli sin son Rasmus fysiska kropp.

   Det var inte så, fortsatte Zanna; att Rasmus hade någon speciellt, underbart och otroligt snyggt yttre, men redan när pojken var liten, var fadern där för att söka ömhet, som snart också blev krävande och, för Rasmus del; tillintetgörande. Så fortsatte det, år efter år.

   Makan och modern Sabina märkte ingenting. Detta tyckte sonen Rasmus var det största sveket. Att fadern förgick sig sexuellt mot sonen, kunde sonen nätt och jämnt stå ut med. Men att modern, i sin tysthet och med sin tystnad erkände och godkände faderns handlingar, det var det värsta! Rasmus anklagelser riktade sig därför inte mot Simon, utan mot Sabina.

   De hade, förklarade Zanna för Mich, drabbats av Ödets oundvikliga förlopp. Eftersom Rasmus var för liten för att klara sig själv, var han tvungen till att stanna hemma och försöka överleva, i hopp om att allt en dag skulle vara över och klaras upp.

   Det gick så långt, fortsatte hon att läsa; att Rasmus flydde sin vardag, först med thinner, bensin och lim, för att snart finna fram till narkotikalangare, glada cannabisförsäljare och de bästa kompisar som kunde förse honom med extacy, partypiller och lyckopiller. Rasmus slukade allt, med hull och hår, för att slippa ångest, rädsla, skuldkänslor, besvikelser, självförakt och depressioner. Hans yttre föll ihop, när han såg alltmer ut som ett levande spöke, en zombie eller en egen variant av halloween-liknande robot. Så höll de på, tills att någonting till slut måste hända. Vad som hände, fanns inte noterat i skrivboken…