Mullvadarna fanns i New Yorks kvarter kring Lower East Side. De var ofta svartklädda, slarvigt och smutsigt, som de värsta av luffare och uteliggare. Man kunde lätt tro att de alla var utpräglade neoluddister, men det stämde långt ifrån alltid. De kunde vara duktiga på elektronik och digitala lösningar, även om de mest uppskattade hantverket och pysslandet, än det färdiga resultatet.

Det märkligaste med mullvadarna var deras opersonliga anonymitet. De kunde vara kända och till och med berömda, fastän när de kom i sina slitna, grå eller svartsoftade kläder, var det ingen normal människa som reagerade eller undrade vem som dolde sig under bylten av kläder, remmar, spännen och tatueringar. Därför kunde de röra sig fritt och komma och gå som de önskade.

De kunde med sitt sätt att vara på, likna de människor från upplysningstiden som ingått i hemliga sällskap, gömde sig bland de som sov i vintunnor eller kojor, tills de lika vant och naturligt gick uppklädda i barock, rokoko och edvardianska dräkter, för att gå in genom huvudentrén, in i slott och herresäten.