Las Vegas var knappt längre värd att nämna i sammanhanget, annat än som den en gång så spännande och attraktiva nöjesstad som de utvecklats till under den senare delen av 1900-talet.

Den senaste versionen av SpåRätt Star Vegas var en till stora delar virtuell och digital avbildning. Projektionerna betydde mer än de fysiska, konkreta byggnaderna.

Det var ett första verk av Harriet Backe och Baltazar Vaduvill, i SpaRatt Science & Entertainment Channel. Tillsammans med Stjärnspindlarna och Ministralen i SpåRätt Rymdhotell och Restaurangskola, byggde man ut rymdstationen SpåRätt 3 till att ersätta ISS; International Space Station, uppsänd i samarbete och samverkan mellan NASA, ryska rymdforskningen och Europas rymdforskare. Sverige var då med på ett litet hörn, uppe i norr, med sin pyttelilla rymdforskningsstation EISCAT och Esrange i Lappland, samernas och renarnas land. Eller Jultomtens, för de som fortfarande, bland neoluddisterna, uppmanade sina barn till att tro på honom:

” – Är du inte snäll hela året, får du inga julklappar på Julaftonen!”

Rymdtekniken hade erövrat helt nya områden. Det senaste efter multi3D-skrivarna från AndroArt och Annika Lans och Snygg-Ylva Bengtssons maskinparker, var ett självkopierande byggnadsmaterial, liknande de kroppsegna cellernas förmåga till att skaffa sig näring, bearbeta och så förpuppas och övergå i ett stadium av ”levande materia”. Materian hölls samman av ämnen inte helt olika korallernas, när de byggde och blev till, bredvid, ovanpå och omkring varandra.

Med sådana byggstenar kunde rymdstäderna bygga sig själva, enligt genetiska koder som fanns med inuti deras genbanker, arvsmassor, dna och rna.

Det var som en omvänd cancerstruktur, när den ”levande materian”, anaerobisk till sin natur, nådde fram till en byggkloss ute i rymden, som en meteorit, asteroid, grusmoln, komet eller måne, för att äta upp den och strukturera ut den till en möjlig husgrund och bostadsyta.