Precisering och Generalisering.

Det fanns de bland neoidealisterna som med bestämdhet hävdade att historien, om man inte förändrade den, skulle upprepa sig, in i den eviga Tiden och det oändliga Rummet.

Det var ett dugligt säljargument för Neoidealismen, mot Neoluddismen, men var knappast sant. Mänskligheten som helhet, hela arten Homo sapiens sapiens, rörde sig andligt och i den mentala utvecklingen, mellan precisering och generalisering. Kort sagt; Människan och mänskligheten lärde av sina misstag. En ny Jesus Kristus, Napoleon Bonaparte, Adolf Hitler, Joseph Stalin eller Marilyn Monroe, skulle bara alltför mycket påminna om en erfarenhet som människorna redan gjort hemläxan till.

Psykoanalytikerna Sigmund Freud och Carl Gustaf Jung hade profetiskt beskrivit det Undermedvetna och det Omedvetna. Det som neoidealisterna nu kallade för den Stora Glömskan. Det fanns en kanal mellan Freuds Det Medvetna, Det Förmedvetna, Överjaget och Det Undermedvetna, i Jaget där allt, likt en dators arbetsminne, samlade och ordnade allt av nödvändig, tillräcklig och överflödig information. Där Jagets försvarsmekanismer valde och sållade bland alla intryck och upplevelser.

Som en stor skruv i en kvarn malde Jaget samman sinnesintrycken och upplevelserna, innan de kunde tolkas, till att slussas över till det Stora Självklara eller förpassas ner till den Stora Glömskans bunkrar, kanaler, hålrum, gruvor och grottor. Meningen var ju att allt detta aldrig någonsin mer skulle upp komma upp till Jaget igen. Det förslummades och förslammades, till en gråbrunsvart gyttjelik sörja av det som ändå ingen ville ha med att göra. Det stank av likdelar, stön, klagomål och den söta lukten från ruttnande fallfrukt.