Livets Bok.

Som den snurrande yinyangsymbolen, med den svarta fisken som simmade i den motsatta riktningen mot den vita fisken, kunde natt följa på dag och dag följa på natt. Livet följde på döden och, vilket vissa människor, inte alla, trodde, så följde Livet på Döden och Döden på Livet, i ett evigt kretslopp.

Om verkligheten består av ord, så blir verkligheten en bok.

Vad står då att läsa, förstå och tolka, mellan raderna?

Mich satt hemma i sin skunkverkstad och tittade på bokhyllorna utmed väggarna. Fanns det en Livets Bok, så var det logiskt följdriktigt att det också fanns en Livets Bokhylla, med flera sådana böcker i. De alla ingick i Livets Bibliotek, som stod någonstans beskrivet i en ännu större bok, på sidan 193 i boken ”Spegeldrömmen i Drömspegeln”. Den titeln, tänkte Mich, kunde påminna om hans namnes Michael Endes dystra drömberättelse ”Spegeln i Spegeln.

Logiken, följdriktigheten, gick som en löpande Ariadnes Tråd genom den Labyrint som Thesevs lyckades ta sig ur, när han jagades av vidundret Minotaurus. För hur skulle en hjälte kunna klara sig ur något, om det inte fanns en Ariadne i ena änden och en Minotaurus i den andra. Den ena som ”lockelse” och den andra som ”fruktan”.