Kunde det, tänkte Mich i ett tillstånd av drömlik hypnos; att det fanns minst två längtan inom arten Människan?

Den ena styrdes av fruktan och den andra av längtan.

Fruktan från att, enligt Sigmund Freuds psykoanalysen, uppslukas. Den andra att ge sig hän för att uppgå och övervinna rädslan för ett större sammanhang: Gud, eller vad man nu skulle kalla det…

Mich föredrog att inte tala med Zanna om sådana spekulationer. Hon kunde uppleva det som ”jobbigt” och ”påfrestande”, eftersom hans vaga idéer och antydningar inte kunde leda till något annat än ännu vagare tankar, upplevelser och minnesfragment.

Det var ännu ett sådant där paradoxalt motsatspar:

Gränslöshet / Gränsöverskridande

Det som han trodde att filosofen Hegel menat med sin teori om Tes – Antites – Syntes

Det behövdes en motsats eller en motkraft, för att ta sig över hindren och komma vidare, upp i och till vad då?

Där kunde Zanna säga:

   Stopp och belägg! Sakta ner nu!

Så han gjorde vad hon sa, medans han, lite i det fördolda, förde ner lite anteckningar i sitt block.

Någon hade sagt att:

”Allt är samma sak, det vill säga, högst tillfredsställande”.

Det där med drömmarna och spegelneuronen var intressant! Fanns det ett osynligt, okänt, nytt, främmande och spännande, samband?

Visst, i forskningssyfte kunde vetenskapsmannen upptäcka att apan, ”försökskaninen” och han själv gjort samma rörelser, när ljudet lät och de båda kunde ta en nöt var. Men utanför experimentverkstaden skulle beteendevetaren inte vara lika nöjd med att apan ständigt härmade hans rörelser. Syftet och intentionen var ju ändå att ge arten Människa ökad frihet och allt runt omkring ett syfte och en intention till att bevara, bevaka och kontrollera.