Biljetten skulle vara lätt att inhandla, beställa, boka och köpa. Samtidigt ville SpåRätt inte tillåta någon form av missbruk eller missaktelse. Det var ju trots allt den Bleka Dödens Minut, som var på tapeten.

Mich kom att tänka på ett citat av den irländske författaren Oscar Wilde, som han lär ha sagt som sina sista ord, på ett Hôtel des Beaux Arts, på rue des Beaux Arts, på Västra Stranden, inte långt från Boul Mich, i Paris:

”Antingen ska de där tapeterna bort, eller så ska jag det”.

Eftersom det var hans sista ord, får man anta att tapeterna blev kvar.

PP lät sina tapeter sitta kvar. Efter att noggrant ha läst igenom Sista Dagen-biljettens Allmänna villkor, begränsningar och specifikationer, lät han föra över det rätt höga beloppet till SpåRätts därtill avsedda konto. SpåRätt gav dessutom chansen till upp till en timmes ångerköp, för att alla skulle vara på den säkra sidan. Därtill kom en hel del hindersprövningar för PP, för att kontrollera att han verkligen var enig med sig själv och sin närmaste omgivning om sitt oåterkalleliga beslut.

PP i instruktionens beskrivande berättelse om hur Sista Dagen-biljetten fungerade, måste ju vara en ”avarage man”, den genomsnittlige svenske mannen, färdig inför sin sista avresa.

Tilläggas bör, tänkte Mich, fanns ju också motsatsen till Sista Dagen. SpåRätt anordnade köp av ”Förlängt Liv” och ”Evigt Liv”. Ett ”Förlängt Liv” kunde, till höga men inte för vanliga människor, oöverkomligt pris, bli till ett ”Evigt Liv”.

PP gjorde sig i ordning för sin ”Sista Dagen”. Eftersom han inte hade så många släktingar och vänner, städade han av sin lägenhet. Allt skulle ändå tas omhand av SpåRätts städpatruller. Det av värde skulle överföras till Auktionsverket och Allmänna Arvsfonden. Det övriga skulle gå till Återvinningscentralen. Så slapp PP ta något ansvar för allt det som kunde återfinnas efter honom. SpåRätts persondatorer tog hand om allt administrativt och byråkratiskt. Så slapp man på det sättet några ”lik i lasten” eller ”lik i garderoben”.

Eftersom ingen numera sörjde för de döende eller sörjde de döda, var det meningslöst med kyrkogårdar, begravningsplatser, gudstjänster och begravningstjänster. De som ville kunde betala för en plakett i stadens Minneshuset”. Där fanns allt arkiverat om människorna, medborgarna och invånarna. Där fanns för Allmänheten tillgängliga genbanker och samlade arkiv om allt från arkeologiska fynd, geologiska upptäckter, anatomiska märkvärdigheter och genetiska särdrag.

PP klädde sig snyggt, men ledigt, i en vit linneskjorta med förstärkt bröst i lite gulaktigare linneväv. Manschetter med manschettknappar av guld och med en ädelsten, en topas, i varje knapp. Så en vit smoking av luftigt skotsktillverkat ylle. Svarta byxor av tunt ylletyg. Skor som visserligen var fabrikstillverkade, men med av ett godkänt märke: Oscar de la Renta. Flugan av karmosinrött siden var tillverkad av Paco Rabanne. Den var numera en raritet för samlare av slipsar, kravatter, halsdukar, scarfs och flugor.

Utanför väntade en limousin, modell äldre och modell större. I den fanns allt han kunde önska sig av glädjeflickor (multi-3D-utskrivna cyborger, inte äkta), champagne, lite tilltugg av syntetiskt renkött, äkta ohälsosamma potatischips, gammaldags, retro, matlagningsoljefriterade. Det fanns ingen chaufför i den förarlösa flygbilen, men väl en android som representerade företaget SpåRätt Sista Dagen. Detta för att säkerställa att alla önskemål och behov skulle utdelade och till kundens tillfredsställelse.

SpåRätts affärsidé och slogan var hämtad från den gamla vintagefilmen: ”Dirty Harry”, med Clint Eastwood:

”Make my Day, Punk!”

SpåRätt hade en lika övertygande erfarenhet om behovstillfredsställelsen för kundens bästa. Det gällde att vara ”lagom” och inte gå till överdrift. En missnöjd kund hade rätten till att hoppa av, för att antingen sluta med hela affärsuppgörelsen, eller skjuta på den. Vid en avbruten affärsuppgörelse skulle affären bli till en dyrbar historia för kunden. En uppskjuten, med ett säkert andra datum, inom en vecka från dagens, var godkänt, utan andra ändringar än dem som funnits med vid kontraktskrivningen.