Aldrig bli som förr.

Banga var Pontius Pilatus hund, omnämnd i Michael Bulgakovs ”Mästaren och Margarita”.

Den amerikanska punksångerskan Patti Smith hade sagt att det fanns ett viktigt ord i Michael Bulgakovs ”Mästaren och Margarita” och det var: Banga.

Mich undrade varför? Att Pontius Pilatus, som lät befolkningen välja mellan att straffa Jesus Kristus eller Barrabas, varför skulle hans hund vara så betydelsefull?

Jesus Kristus, i Bulgakovs tolkning, säger på ett ställe att Pilatus gör en omedveten handrörelse, som om han klappar en hund, i luften.

Zanna var en akademiker, men med amatörens öppenhet, intresse och nyfikenhet för det oregelbundna, märkvärdiga, otidsenliga och obekanta. Annars var det ju många i de akademiska kretsarna som var ivriga på att klassificera, kategorisera, administrera, arkivera och dela in tillvaron i antingen eller. Antingen kunde det vara det här, eller så tillhörde det något annat. Antingen måste det vara si, eller så kunde det inte var något annat än så. Antingen så inträffade det här, eller så måste det, ovillkorligen, blivit så där.

Så resonerade inte Zanna.

Om Mich hade sin hemmahörighet och sina andliga rötter i Frånlandsvinds Dreva Bruk och SpåRätt Kunskaps- och Informationscenter, hade Zanna dem utanför staden, samhället och människornas gemenskap.

Det var allmänt spritt att hon härstammade från ursprungsbefolkningen Samerna. Andra menade att hon kom från ”Tattarna”, ”Zigenarna” eller Resandefolket. Från vissa bland de akademiska kretsarna uppstod misstänksamhet, elakt skvaller och till och med hat. Andra blev tvärtom intresserade, nyfikna och lite imponerade. Det var inte lätt i dessa dagar att finna människor som hade andra rötter och bakgrunder, än stadsliv och virtuella eller digitala hemmahörigheter. Någon hembygd fanns ju inte längre. Inte heller någon bygemenskap att återvända till. Allt det där var redan ombesörjt av SpåRätts genetiker, etnografer och socialantropologer. De som såg till att så många som möjligt härstammade från den fiktiva Monokulturen.

Monokulturen skulle föra människorna närmare varandra. Istället uppstod nya schatteringar och indelningar, med Neoluddismen och Neoidealismen; Virtualisterna, Futurologerna, Difentertialisterna eller ”Diffarna” som övergivit det förflutna för alltid. De hade gjort en ”nationalsång” av den nu tvåhundra år gamla hitlåten med Laleh: ”Aldrig som förr”;

”Det blir aldrig mer som förr”.

Självklart blev neoluddisterna oerhört provocerade av detta statement och, för deras del: ”känslolösa påstående”.