I början var allt oorganiserat och utan kontroll eller administration. Men människor fungerade som människor alltid har gjort. Bland de mer aktiva, kom nätverket att döpas efter en gammal platta av kompositören och musikern Miles Davis: ”Bitches Brew”.

Miles Davis spelade en improviserad cool jazzmusik, som senare inspirerades av rockmusikens elektriska och elektroniska instrument. Då döptes den slags musikformen till: ”Fusion”. Kanske det kunde översättas till: ”Blandning”?

I kretsar med ont om pengar till sjukvård, mediciner och annat som kunde hjälpa mot törst, hunger, sjukdomar, tandvärk, ledgångsreumatism och psykiska problem, ökade intresset för sådant som var billigt, magiskt och mystiskt.

I New Orleans, i USA, fanns ett utbrett intresse för woodoo. Det var från början en afrikansk religionsform som övertogs av de frisläppta svarta slavarbetare som blev till den nya befolkningen i den amerikanska Södern. Där blandades de afrikanska gudarna och andarna med kristendomens Gud, Jesus Kristus, Jungfru Maria, helgon och martyrer. Det var flera kvinnor som ägnade sig åt denna healing eller svartkonst, beroende på av vem som beskrev fenomenet, för att hjälpa människorna genom deras svåra vardag av uppgivenhet, depressioner, aggressioner och apati.

Så var det också vid Bitches Brew, i Stockholm, Mälardalen och SpåRätt Star City of Scandinavia. Människor som redan var utstötta ur systemet, varken med någon starkare och djupare förankring i neoluddismen eller med intention att vilja flytta ut i rymden, med neoidealisterna, blev kvar i en skärseld eller status quo. Där fanns ingenting av förändring, hopp eller strävan. Det enda som fanns var att finna nästa plastflaska eller metallburk, som kunde ge några kuponger till, till kvällens spelattraktioner hos Bitches Brew.

Det fanns flera samlingsplatser för dessa kantstötta individer. Den äldsta, mest etablerade och frekvent besökta, låg under bron över mellan Kungholmen och Sankt Eriksplan, alldeles intill Karlbergskanalen. Ordningsmakten brydde sig inte om dem, men kunde någon gång utföra ett polisingripande eller en razzia, för att beslagta några sopsäckar fyllda med hopsamlat skräp. Det gick rykten om att samhällsvakterna själva skodde sig på sådana beslag, men det verkade vara alltför futtigt för att vara sant.

Bitches Brew var en vidareutveckling av den rörelse som Adam Frånlandsvind i sin ungdom blivit inblandad i. Då sysslade man med droghandel bland skolungdomar. Det som man brukade saluföra som: ”vitaminer, kosttillskott och uppiggande stimulantia”. Sedan dess hade de flesta av dessa småkriminella gangsters, ligister och ”antisociala element” valt att försöka starta motsvarande neoidealistiska olagliga verksamheter, ute i rymden, ”outspace”.

Bitches Brew-rörelsen var från början och med sina tidigare förlagor av nätverk, en kriminell organisation. Den var maffialiknande, men ledarna tröttnade med tiden på att ständigt gå omkring med livvakter, vara bevakade och, paranoida, se sig omkring efter krypskyttar, prisjägare och representanter från Lagens Väktare.