Konstnärerna avbildade, tills att Fotografikonsten övertog den uppgiften och verksamheten.

I konsten fanns möjligheten till att överdimensionera, förstora, förminska, förstärka och försvaga. Konstnären hade en viss frihet, men det var beställaren eller mecenaten som avgjorde om konstverket ”dög” eller inte. Säkert fanns det redan under Renässansen och Barocken experter, specialister och konstförståsigpåare, men de måste ändå ha tillträde till kungarnas, kyrkorna, klostrens och andra eliters världar, verklighet och vardag.

När fotograferingen blev tillgänglig för alla och envar, genom reklam, affischer, massmedia och utställningar, hamnade de verksamma konstnärerna i ett annat läge. De kunde inte längre bara avbilda, förtydliga och uppmärksamma. De måste komma med något eget och något annat, än det som fotograferna kunde framställa med sina apparater och i sina mörkrum.

Realismen hade blivit till bilder motsvarande verkligheten. Auguste Rodin, skulptören, blev anklagad för att ha gjutit av sina modeller, för att sedan göra skulpturer, avgjutningar, av dem. Det sågs som ett gott betyg till Rodin, att hans verk var så till den grad motsvarande verklighetens former och ytor, att ingen kunde se någon skillnad.

Kanske ännu ett försök, tänkte Mich, till att framställa en människoliknande android eller robot?

Konstverk som Pygmalion, E. T. A. Hoffmans mekaniska docka och Oscar Wildes berättelse om ”Dorian Grays Porträtt” handlade, liksom Mary Shelleys ”Frankenstein eller Den Moderne Prometeus” om gränsen mellan originalet och kopian, eller Människan och Maskinen.

Modernismens utforskare och profeter menade att:

”Konst handlar om att göra det osynliga, synligt”.

Det som Mich förstått var familjen Frånlandsvinds motsvarighet till att. ”Gestalta”. Gestaltningen blev en ny konstnärlig uppgift, när ingenjörer och tekniker utforskade det möjliga, från det omöjliga och vetenskapsmänniskorna var upptagna med att undersöka verkligheten så som den var och där den fanns. Det var inte längre tillräckligt med att sitta i sin studiekammare, läsa, fundera och samtala med andra som delade samma intressen. Inte heller att skaffa sig sitt eget laboratorium, för att där studera i sina samlingar av naturalier och kuriositeter.