Storbritannien, kolgruvornas och textilindustriernas hemland, drabbades av de första ungdomsgängen av pojkar som inte hade något att göra, där de bodde i arbetarlängor och enkla tegelbyggnader. I samband med pojkar och unga män var det alltid soldaten och militären som var den lättast tillämpade idealbilden. Det var därför som Scoutrörelsens ”BP”, Robert Baden-Powell, valde spejarens och spanarens syssla, att introducera och lansera bland industrialismens trista bostadskvarter. Idrott var en annan sådan idé och ideologi som skulle återkomma under 1900-talet, men än så länge skulle de unga männen stå i kön för att få tillträde till arbetsmarknaden. Det var brukligt att använda barn och tonåringar, tills att politikerna insett att barnen och framtidens människor, för att klara sig i konkurrensen, måste ha en utbildning. De skulle lära sig skriva, läsa och räkna, men inte mer än att de skulle kunna stå ut i fabrikernas trista, enformiga och riskfyllda maskinarbeten. De skulle lära sig att tjäna maskinerna, vid löpande bandet, framför rattar och spakar, eller i tunga lyft av kol, järn och stål.

Det gamla Europas kungariken och stater insåg att de låg efter i konkurrensen med USA. Amerikas Förenta Stater hade inte den alltför tunga barlast som Europas kulturer och traditioner fastnat i. De gamla rikena föll sönder och samman, under det Första och det Andra världskriget. Kolonialismen medförde att slaveriet och utnyttjandet av människor som arbetskraft, inte bara var acceptabelt, utan till och med önskvärt. Men maskinerna och maskintillverkningen stod inte still, i väntan på att dåligt upplärda arbetare och slavar skulle ta upp konkurrensen med maskinerna. Därför gjordes allt tänkbart för att övertyga de anställda om att de, fortfarande, ännu så länge, var värdefullare och betydelsefullare, än maskinerna.

Ekvationen gick inte ihop.

Antalet människor på jorden översteg med råge efterfrågan av mänsklig arbetskraft, inom företagen och industrierna. Vad kunde politikerna och företagen göra, annat än att åberopa sådant som betytt något förr i tiden?

Arbetarrörelsen gick samman med arbetsgivarna om att hålla skenet uppe, om denna imploderande vision. Därför enades man om att lägga skulden på andra nationer, stater och företag, som inte såg till sin egen befolknings bästa. För att framstå i bättre dager själva, betonade massmedia och lobbyister att vissa grupper skulle få högre löner, ersättningar och arbetsvillkor. Alla de övriga hänvisades till B. I, basic incomes och medborgarlöner. Detta såg man som bevis på att mänskligheten nått den yttersta av effektivitet, när maskinerna arbetade dygnet runt och vinsten gick till människor som inte längre behövde arbeta för brödfödan.

Nu kunde var och en roa sig bäst den ville och kunde, bli konstnär, bohem, hippie eller vad som nu kunde locka, i Lustarnas Trädgård. Var det någon som ville förbruka sitt enda liv på droger som cannabis eller heroin, stod det var och en fritt till att själv få fatta sådana beslut, i frihet och oberoende.

De lite klokare och eftertänksamma av de unga, lät sig inte nöjas med det valet och livsinställningen. De valde att börja slå sönder allt som kunde uppfattas som värdefullt eller betydelsefullt, för den äldre generationen. Det som enda möjliga hämnd, mot den brist på motivation, intresse och gemensamma värderingar som styrt människorna under de senaste fyrahundra åren.

Mich och Zanna förstod att det var vid den här tidpunkten, någon gång under 1950-talet, som den Stora Glömskan tog vid efter det Stora Självklara. Det fanns inte längre någon återvändo. Brända jordens taktik ingick i människornas vardag. Man brände broar och skepp, för att undvika att konfronteras med meningslöshetens gravdjupa slukhål.

Ungdomen eftersträvade inte längre lust och glädje, utan valde medvetet ett enda medel: Ärlighet. Det var med den som den äldre generationen och Neoluddismen skulle bekämpas.