Har Ola Larsmo rätt?
Det märkliga är att dagligen kan vi läsa och höra om ”hatarna” i massmedia.
Ändå är det ingen som frågar den enkla frågan:
Varför? Varför hatar ”hatarna”?
Den ena efter den andra avslöjas som ”hatare”.
Den senaste nyheten om ”hatarna” är att de utgörs av en mycket liten men aktiv minoritet.
Själv tror jag inte att ”hatarna” är missnöjda. Jag tror att ”hatarna” känner sig misslyckade och är olyckliga just därför. De känner sig olyckliga därför att de har satsat fel. Det är de medvetna om. De är alla de som vet att de har dragit en nitlott i Livets lotteri. De tycker att de borde ha vunnit, men när de insett att de tillhör gruppen av förlorare, så börjar de att ”hata”.
De ”hatar” därför att de tycker att de hade rätt. Men ”rätt låt vann inte” i deras Livets Schlagerfestival. Eftersom de fortsätter att leva i den illusionen om att de visste vad som var rätt och att det som var rätt, borde ha vunnit, blivit riktigt, verkligt och sant, så ”hatar” de alla dem som antingen har vunnit, eller som ställer sig bakom och försvarar dem som har vunnit. De som förklarar varför de som vunnit har vunnit.
Missnöjda förlorare som ”hatar” tror inte på förklaringar. De bryr sig inte om ifall det är av logiska eller rationella skäl som de har förlorat, blivit besvikna, känner sig lurade och därför är missnöjda.
Helt säkert vet de varför de hatar. Därför hoppas de att någon ska komma som en ”messias”, eller ”frälsare” som ska ställa deras värld, varklighet och vardag till rätta igen. Så att det åter blir som förr och som det var förut, innan de upptäckt att de förlorat.
Varför hatar ”hatarna”?
Därför att de inte har något annat att göra.
De har trott och hoppats på att det ska komma en förändring. De har hoppats på att förbättringen också ska handla om dem, om deras framtid, utbildning, arbete och möjligheterna till ett bra och framgångsrikt liv.
Istället blir de ödestroende fatalister, defaitister, som endast upplever Nihilismen som den enda sanna ”-ismen”.
Vem bryr sig?
Ingen bryr sig.
Punkrocken, år 1976, då Johnny Rotten i gruppen Sex Pistols sjöng: ”No Future” förändrade ingenting. Hiphopen kommer med den ena uppgivna texten efter den andra. Det enda som gäller är pengar, brudar, droger, bilar och andras ”respekt”. Men hur länge räcker det?
Vilken politiker talar om en politik som sträcker sig längre bort än år 2030? I Stockholm bygger man Förbifart Stockholm för över trettio miljarder kronor, samtidigt som andra talar om hur mycket flyktingmottagandet, invandringen, äldreomsorgen och Försvaret får kosta.
Vad ska man ha en biltunnel till, när allt talar för att bilismen måste minska, inte växa?
Till massmedia:
Visa upp den politiker som vågar tala om en framtid bortom år 2050, då dagens unga ska gå i pension!
Förklara för unga människor var jobben ska finnas, när robotar, automater och andra maskiner blir allt billigare i drift.
Sätt redan nu in en maskinskatt, vars pengar ska gå till Global Basic Income, för alla de människor i världen som i framtiden inte kommer att kunna försörja sig själva och sina familjer på ett ”hederligt arbete”.
Med sådana förklaringar kommer helt säkert både populistiska politiker, missnöjespartier och ”hatare” att bli allt färre!