Neoluddisterna ställde sig emot den föreställning som neoidealisterna presenterat.

   Det så klart, förklarade Kurt Titahn, att det alltid finns olyckskorpar som talar om för människor att jorden går under och att det är slut med mänskligheten. Men vi minns fortfarande erfarenheterna från Andra världskriget och har fortfarande bevisen kvar hur det sett ut i Hiroshima och Nagasaki, efter atombombsanfallen. Det kommer människorna och mänskligheten aldrig att glömma!

Stjärngänget, SpåRätt och nu senare Mich var av en annan uppfattning. Varför skulle inte mänskligheten glömma, också den här gången?

Varje gång efter ett krig, hade människorna samlats för att beklaga och begråta alla de som dött i krigets fasor. Så dröjde någon generation och några år, tills att nöd uppstod någon annanstans, brist på vatten, mat eller en naturkatastrof som härjat. En ledare och härskare kom till makten, som förklarat för sitt folk att ett annat folk hade orsakat alla problem och misslyckanden, tills att det blev till nya demonstrationer, kravaller, upplopp, strider, massakrer och mänskliga katastrofer.

För var gång ändrades det på några gränser. Egendomar bytte ägare. Orättvisor rättades till. De hungriga mättades och de döda begravdes. Tills att, som Oswald Spengler skrivit: Allting återuppstår och återkommer.

Hur skulle det kunna göra det, om miljöförstöringen, befolkningsökningen, kärnvapenkrigen och dess återkommande moln av radioaktivt stoff, fortsatte varv efter varv, kring Tellus, i kanske mer än hundratusen år?

Skulle över huvud taget någon livsform klara sig?

Det var arten Homo sapiens sapiens existens och framtid som måste förklaras och räddas. Det kunde inte vara Människornas och mänsklighetens medvetna avsikt och mening att förgöra sig själv och allt annat liv på Tellus?

Därför och av det enda skälet var det rymden som skulle bli fortsättningen för Jim Leggs Ådran och den linjära tiden.

De här argumenten var det naturligtvis ingen politiker som talade högt om. Det hade ju varit detsamma som att inte få några röster i nästkommande val.

Människorna, neoluddisterna, ville ju bara få intygat att allt skulle kunna fortsätta och bli som förut. Som ”förr”.