Planetariets idéer.

Tittade man upp i taket i ett vanligt planetarium kunde man se små stjärnor lysa, i de olika stjärnbilderna. I SpåRätts Planetarium var stjärnorna istället idéer. Idéerna såg också ut som små stjärnor. Var det en idé som man ville titta närmare på, siktade man på den med en laserpenna, så fördes idén ner till ens plats.

Idéerna såg på nära håll ut som små regelbundna kristaller, lika Platons former. De var genomskinliga och ljuskänsliga. Tog man idén i sin hand, kunde man titta in i kristallen och se idén där inne. Den kunde påminna om de gamla snökulorna, med en figur eller ett landskap inuti. När någon skakade på snökulan, flög vita vita korn omkring där inne, som om det pågick ett snöoväder. Inuti idén fanns det som kunde ge en föreställning eller en symbol om idéns utseende, innehåll, berättelse och vision.

När någon tittat på en idé på nära håll, åkte den långsamt upp till sin plats i stjärnhimlen igen. När man visste idéns nummer och beteckning, skrev man in det i datorn som fanns i Planetariet. Då kom idéns innehåll upp som en projektion, en film med anvisningar, instruktioner och nödvändig information. Vissa idéer var bättre än andra. Några kunde vara farliga och ett fåtal direkt olämpliga. För att få tillgång till de hemliga idéerna behövde man en speciell kod. Den fick man beställa, med en ansökan, ett formulär med frågor om vad man skulle ha idén till och av vilka skäl och orsaker som man ville bli delaktig i idéns form, struktur och konstruktion.

Det uppstod en sug bland neoidealisterna, efter Exodus och utflyttningen till den yttre rymden. Plötsligt var det neoidealisterna som blev intresserade och upptagna av sådant som förut bara blivit uppmärksammat och gillat av neoluddisterna. Innan allt föll ner i den Stora Glömskan, var det många människor som ville veta mer om livet på jorden bland människorna, ”förr”. Många blev intresserade av ämnen som historia, idéhistoria, antropologi och etnologi. Andra ville veta mer om Kristendomen, berättelser och myter om övernaturligt och oförklarligt, som vidskepelse, mirakler och osynliga varelser.

SpåRätt och maskingänget var mycket restriktiva med att lämna ut sådan information, för att det inte skulle uppstå en ny neoluddism, ute i rymden. Därför skapade man motsvarande myter, sagor och berättelser om Angela Superstar och hennes heliga liv, i hagiografierna och helgonlegenderna. Det var en blandning av kulter om heliga mödrar, oskyldiga oskulder och jungfrur, magiska och mystiska kvinnor med gudomlig och övernaturlig makt, status och aura.

Eftersom intresset för Angela Superstar ständigt växte, skapade centraldatorn nya svar, sanningar, uppgifter och visioner, om hennes tillblivelse, uppväxt, uppenbarelser och kännetecken. Många unga kvinnor bar hängsmycken eller ringar med hennes porträtt, eller små figurer tillverkade i plast eller silver- och guldimitationer. I varje planetarium fanns det ett utrymme, en absid eller ett kyrkorum, med ett altare och meditationssal där människorna kunde samlas till andakt och gudstjänst, för att be om Angela Superstars uppmärksamhet, eller lova att tjäna henne, i framtiden.