Du menar att mänskligheten, med neoluddisterna, håller på att gå under, eller att dö ut?

   Ja, sa Mary, jag är mest av allt rädd för det. De har ju inga alternativ, ingen reträtt och ingen vilja till att tänka långsiktigt. Det sägs att man ska ”fånga dagen”, Carpe Diem”, leva här och nu, ta vara på det liv som man lever och inte oroa sig för morgontagen.

   Det påminner om den där gamla fabeln, om Myran och Syrsan. Minns du den?

   Ja, jag tror det, sa Mary. Berätta den gärna igen.

   Det var sommar och vackert väder. Syrsan satt och spelade på sin fiol, av livsglädje och livslust. Då kom den flitiga Myran förbi och frågade om inte Syrsan skulle arbeta, för att ha att äta av, på vintern?

   Nej, tyckte Syrsan. Jag har det så bra och roligt nu. Varför tänka på vinterns elände och kyla, nu när det är sommar och varmt?

   När vintern kom, knackade Syrsan på Myrans dörr. Kan du inte ge mig lite mat. Jag är så hungrig. Då sa Myran kanske låte hårt och hjärtlöst att; du skulle ha gjort som jag och arbetat istället för att spela, dansa och roa dig. Så hade du också haft mat nu!

   Och sensmoralen i fabeln är att:

   Att tänka på morgondagen. Att livet kan förändras och att den som spar han har.

   Det, sa Mary lite misslynt, låter som neoluddisterna.

   Ja, det gör det faktiskt. Det håller jag med om, sa Joe. Men lever de som de lär? De förbrukar allt som finns, i rädsla för att det annars kommer att ta slut.

   Men det gör det ju då. Ja, och de verkar inte ha någon strategi, eller alternativ. De förutsätter och tror att antingen kommer allt att fortsätta som förr, eller också, i en större katastrof, försvinner vi allesammans.

   Då har vi ännu ett argument för att följa med Exodus och flytta Outspace.

   Vi vet ju inte förstås om vi neoidealister kommer att klara oss bättre där ute. Syret kan ta slut. En stor asteroid kan krossa alltsammans. Kommer maten att räcka hur länge som helst? Kommer vi med våra idéer att finna de nya nödvändiga lösningarna, för att kunna fortsätta att expandera och erövra rymden?

   Det är det ingen som vet, sa Mary. Men om inte vi själva, så borde mänskligheten ha en bättre chans, här ute.

   Ja, och om neoluddisterna visar sig ha rätt, så kommer de att överleva, men utan oss. De behöver inte mätta våra magar och ta ansvar för våra liv.

   Så, då flyttar vi väl ut då?

   Ja, vi gör väl det.

   Där ute har vi hur mycket tid som helst till att utforska rymden, universum och de större sammanhangen, ovanför oss.

   Ja, hoppas att det finns någon astronomiklubb eller förening som jag kan gå med i, sa Joe.