– Då såg du inte mannen som…
– Hej, så ni är mina nya grannar? En ung, vacker, söt kvinna stod och torkade sitt långa mörka hår, i ljusskenet uppifrån ramverket.
– Är ni ett par, sa Mich spontant?
– Nej, det är bara jag har, sa kvinnan. Jag heter Cassandra. Har vi mötts?
– Det har du nog drömt, sa Zanna med ett ironiskt leende.
– Ursäkta, sa Mich, om jag är lite burdus, men bor du inte tillsammans med någon man, lika lång eller kanske lite längre än du, med kortklippt mörkt hår?
– Nehej, svarade Cassandra med ett glatt skratt, lite diplomatiskt men ändå aningen sarkastiskt. Här bor ingen annan än jag.
– Och i drömmaskinen, frågade Mich envist, mötte du ingen man där heller?
– Jag har drömt många drömmar om främmande män, men just idag, nu på morgonen, kan jag inte minnas någon sådan.
– Det har du drömt, sa Zanna. Kanske att de drömde det i din naturliga sömn, före drömmen i drömmaskinen?
– Då, Cassandra, får jag be om ursäkt! Jag måste ha blandad ihop drömmarna, eller så kanske jag mindes fel?
– Det gör inget, sa Cassandra. Det är du långt ifrån ensam om. De där maskinerna kan nog bli till problem i framtiden, när människorna inte klarar av att hålla isär dröm och verklighet längre.
– Det kan du ha rätt i, sa Zanna.
Cassandra gick in till sig och försvann.
Mich reste sig ur sin campingstol och sa till Zanna:
– När du var inne i din drömmaskin, var du inte som vanligt då och besökte sandstranden, havet med vattnet och vågorna?
– Jovisst, sa Zanna. Allt var som vanligt.
– Hade du inte lagt fram cyklopöga, snorkel och simfötter till mig på stranden?
– Nej, det gjorde jag inte. Det har jag aldrig gjort förr heller. Det är knappt att jag har satt ner fötterna själv i vattnet.
– Var inte du och jag ute och simmade, under vattnet, med cyklopögon och grodfötter?
– Nej, jag låg bara som vanligt och solade på stranden. Några andra var där och kanske spelade beachvolley. Någon annan såg jag inte till?
– Vad konstigt! Jag kunde ha svurit på att vi badade och simmade tillsammans!
