Har detta nåt med ormmannen eller komodoleguanen att göra?

   Jag ska inte avslöja för mycket, för då är det inte roligt längre, eller så misslyckas jag. Men visst, svaret på din fråga är: Ja! Jag söker efter en rörlig, levande, form, som en cyborg, eller en cyborgleguan, som kan föra den flexibla massan vidare.

   Jag har, fortsatte hon, först arbetat med 3D-skrivare. Problemet med både 3D-skrivarna och den förstärkta verkligheten är att de arbetar för långsamt. Den stabiliserande delen, metallen, ska övergå från organisk till järnatomer, samtidigt som formen bildas. Det var det som jag höll på med, när du såg det som du kallat för ”ormmänniskan”. Det är bara ett försök, en prototyp, eller ett experiment, hur att tillverka flexibla och rörliga former, innan de stelnar och stabiliserar sig. Komodoleguanen är samtidigt en symbol, eller vad ska man säga; en avatar? Den är en arvtagare till eldsalamandern som förekom hos de gamla alkemisterna. När två motsatser förenades till en.

   Förr, fortsatte Cassandra, använde man sig av tvåkomponentsmassor, som i starkt och hållbart klister eller lim, tills vi, genetiska formgivare, övergick till att öka samarbetet mellan genetiska stamceller och hårda materia. Det har funnits länge ute i naturen! Det är bara att studera pärlmusslor, ostron, sniglar, snäckor, korallrev och urgamla fossiler. En liten skillnad är att dessa, över tid, förstenas. De blir till stenar. Vi genetiska formgivare försöker ersätta stenen med metaller som är hårda och stela, som järn. Eller till mjuka metaller, som guld, silver och koppar. Sådana som man kan bearbeta vidare, efter att formen redan stelnat till. Grundmaterialet och strukturen finns ju också i våra egna kroppar, med hur benen ska formas och se ut, hur de inre organen, som magen, levern, njurarna och tarmarna, ska fungera. Hur var det hamnar på rätt plats, för att den ska fylla sin funktion?

   Med dagens konstruktion, sade hon avslutningsvis, med robotnissarna, byggs huset, ramverket, utifrån och in, från utsidan av ramverket. Med det genetiska byggmaterialet, byggs huset inifrån byggmaterialet, ungefär som med våra armar och ben, där det ryms skelett, muskler, blodomlopp, nerver och hud. Allt byggs samtidigt, enligt en färdig plan, som utformats av de genetiska mönstren och strukturerna. Hur skulle det vara om handen utvecklades före armen, eller att håret växte ut före huvudet var färdigt?

   Jag tror att jag förstår. Med stamcellerna i samarbete med metallernas elektroner, atomer och molekyler, kan ni framställa ett byggnadsmaterial som växer av sig själv, enligt de ritningar som finns i växternas arvsmassa.

   Javisst. Inte nog med det. De är, som vanliga växter, varken beroende av syre eller vatten. De försörjs med gammalt skrot som innehåller allt av mineraler och metaller, som de kan behöva ute vid grenverken och knopparna. Robotnissarna kommer att fungera som små trädgårdsmästare, styrda från centraldatorn.

   Hur fungerar egentligen den där centraldatorn? Har du någon aning om det?

   Det är nog bara teknikerna högst upp, närmast SpåRätt, som förstår hur centraldatorn samlar in, bearbetar och sänder iväg information. Den är ju starkt decentraliserad, som ett nätverk, kanske jämförbart med det gamla Internet.

   Hur var det uppbyggt då?

   Varje paket av information sänds iväg åt flera håll samtidigt. Det paket som hunnit längst, rapporterar till de andra paketen var det befinner sig. Det paket som når fram, sänder signaler tillbaka till de övriga paketen med samma innehåll, att de kan övergå till digital kod igen, av nollor och ettor. Eftersom de på nytt kan användas där de är, blir det inga rester kvar som kan orsaka buggar, kollisioner eller stockningar. Centraldatorn är vi alla, på något sätt. Centraldatorn hämtar och lämnar information överallt, oavsett om det är i våra smarta hus, i hemdatorerna, i drömmaskinerna, eller i Planetariet.

   När är vi inte uppkopplade och påverkar eller påverkas av centraldatorn?

   Nu är både du och jag inne i varsin drömmaskin, så nu är vi absolut med i informationsutbytet. Men när du rör dig fritt i din bostad, eller tar en promenad och samtalar med Zanna, är du inte uppkopplad. Du har inga chip på dig. Det finns ingen avlyssningsutrustning uppsatt, eller kameror som filmar er. Det kom man i SpåRätt fram till för länge sedan, att människorna och medborgarna tänker bättre när de tänker fritt, än när de ständigt är kontrollerade och bedömda. Det är på var och ens ansvar att lämna in eller skicka in sådan information till centraldatorn, att den kan påverka alla de övrigas intressen och idéskapande.

   Just nu, sa Mich lite försiktigt och ödmjukt, håller jag på att bygga en grotta eller en kanal, som jag hoppas ska leda till ellekarna. Hur ska jag få den att stanna kvar, tills nästa gång som jag besöker drömmaskinen?

   Det där är som att lära sig simma eller cykla. Det är lätt när man kan det. Man kan lära sig rörelserna, men inte hur kroppen ska samverka för att uppnå det önskade resultatet. Du kanske inte behöver tunneln?