Michs tankar om universum.

Väl hemma igen, var det för tidigt med det tredje målet mat. De hade båda att göra med sina projekt. Zanna var färdig med grundmålningen som fått tid på sig att torka. Förlagan målade hon med akrylfärg. När den var färdig skulle hon överföra motivet till de andra materialen.

Mich satte sig ner och tänkte på universum. På något sätt trodde han att hjärnans inre hade en liknande funktion som hela universum. Hela universum? Ja, eller så mycket som den mänskliga hjärnans kapacitet klarade av.

Det var ju både egendomligt och spännande att människor som Isaac Newton, Albert Einstein och andra kunde tänka och fantisera om hur universum var uppbyggt, från det pyttelilla till det jättestora.

Visst kunde ellekarna vara en illusion och en föreställning hos både Kristin, Sophie och Mich själv, men han kunde inte riktigt tro på det.

I en annan gammal bok: ”Medvetandets gåta”, av Jonathan Lindström, hade han läst att: Vetenskapsmänniskorna vet att de tror, medan de religiösa tror att de vet. Ändå hade många religioner varit föregångare till de vetenskapliga föreställningarna om världens skapelse, människans tillblivelse och naturens ordning. För var gång som någon forskat och experimenterat för att söka bevis, hade bevisen ofta förklarat på ett annat sätt. Ändå kunde inte vetenskapen ersätta religionen, när en tro kunde innehålla så mycket mer än bara fakta och logisk och rationell bevisföring. Också logiker och vetenskapsmänniskor kunde bli lurade av en bra trollkarl och magiker. Även rationella kunde uppleva det som av de religiösa upplevde som mirakler. Att allt skulle gå att förklara och bevisa, var ungefär som att ett fotografi kunde ersätta estetiken och konsten. Det gyllene snittet och centralperspektivet kunde vara en vägledning till att skissa upp ett konstverk, men en dator kunde bara förklara efteråt, när konstverket var färdigt, om det var ett mästerverk eller ej. Eller, som poeten Stéphane Mallarmé skrivit en gång:

”Ett tärningskast utesluter inte slumpen”.

Vad han nu hade menat med det?

Albert Einstein hade påstått att:

”Gud spelar inte tärning”.

Kanske att det fanns något annat och något mer, än bara det som gick att bevisa eller kontrollera?

Mich tänkte att hur mycket människorna än forskade och reste, skulle det alltid finnas ett större sammanhang, bortom det kända och troliga. Allt skulle aldrig bli avslöjat.

Det var för övrigt det som gjorde drömmaskinen så intressant. Var möjligheten till att skapa drömmar, fantasier, föreställningar och upplevelser samtidigt en begränsning i tiden och rummet? Kunde drömmarna vara en väg bortom och ut ur det välkända och det förutsebara?

Nu trodde inte heller han att drömmarna kunde ha ett budskap från framtiden men ellekarna var inte framtiden Bara något som fanns utöver ljusets hastighet i den tomma rymden.

Att kvantfysiken kunde finnas med i drömvärldens verklighet antog han heller inte. Vad skulle drömmarna bestå av för partiklar, vågor och materia?

Därför antog han istället att drömbubblorna fanns, som små avbilder av universums kosmos och kaos. De var skyddade av membran som släppte igenom upplevelser från arbetsminnet, långtidsminnet, ända fram till det Stora Självklara och ner i den Stora Glömskan. Allt från Människans evolution och utveckling, från små encelliga varelser, vidare genom reptilstadiet och de i träden levande människoaporna fanns kvar som rester av upplevelser och erfarenheter. Det var kanhända därför som människorna i sina drömmar kunde uppleva det som om de kunde flyga, eller sväva?