Ändå uppstod det i rymdsamhället en egen version av engelska, med inblandade ord från andra språk som kunde vara lämpligare att använda i vardagen. De ord och uttryck som fungerade bäst i sitt sammanhang, återkom i samtalen. Språket uppstod först mer som en egen dialekt, likt cockney, för att utvecklas till ett eget språk.

När språket förändrades, blev också det Stora Självklara mindre självklart. Människor från olika delar av världen frågade varandra och delade med sig av åsikter och erfarenheter. SpåRätt och neoidealisterna hade så långt det gick försökt att förhindra detta, eftersom de föredrog att medborgarna i rymdsamhället förr eller senare skulle glömma livet på Tellus. Det skulle förenkla för invånarna att komma med nya egna idéer, även om de funnits på jorden tidigare.

I Futurum, Planetariet och hemmens bildskärmar förekom det ofta program om hur livet i framtiden skulle arta sig. Vid sidan om motion, upplevelser i drömmaskinerna, kunde invånarna ägna sig åt inre träning, med yoga, meditation och medveten närvaro. Meditationen kom till hjälp när någon av invånarna kände tristess, ensamhet och förvirring. Det förhindrade att människor förföll ner i passivitet och apati. Det hände förstås då och då, men Ministralens akutteam var snart på plats. De använde uppåtdrogen för att få den drabbade på fötter igen samt inledde en särskild träning av upplevelser, fantasi och gestaltning.

En av dessa var just den som Mich höll på med; att undersöka drömmaskinens inre och hans eget drömmande. Det fanns en fara med det med, när drömvärlden tog över och personen kunde bli alltför beroende av spännande och intressanta upplevelser. De behövde extra kontakt med verkligheten som den var. Då satte Ministralen istället in neråtdrogen.

Andra droger fanns tillgängliga, men de delades för det mesta ut av drömmaskinerna, när drömmaren fortfarande var inne i drömvärlden och inte kände så mycket i sin fysiska kropp.

Språket och orden förmedlade inte bara känslor och upplevelser. Med skvallret ökade intresset för omgivningen och det sociala livet i rymdsamhället. Centraldatorn sände då och då ut rykten och vita lögner om påhittade människor som kunde bli till grund för empati, sympati och glädje eller sorg.

Medborgarna var väl skyddade mot ovisshet, osäkerhet och otrygghet, därför blev berättelserna lätt doserande och moraliserande. Eftersom människorna inte hade något val, föll samtalsämnena lätt in i vardagssamtalen. Flyktingarna återkom ibland i berättelserna, som med tiden blev till myter och legender. Det kunde handla om att de redan nere på jorden hade visat ett avvikande, annorlunda beteende eller hade negativa åsikter och attityder. Medborgarna kunde känna sig skyldiga, ansvariga eller motvilligt erkänna att de någon gång haft liknande värderingar om Exodus ut i rymden.

När samtalsämnena tröt, kunde medborgarna sysselsätta sig med sådana terapisamtal som återförde alla som ifrågasatte in på den rätta vägen av optimism och positivt tänkande. Då kändes det skönt att andra kunde haft samma tveksamhet och osäkerhet.