Spegeln i drömmaskinen.

Visst, tänkte Mich, förhöll sig drömmaskinen till hans upplevelser om världen, likt en spegel, om än ibland förvrängd och diffus. Allt kunde inte ha en betydelse och allt kunde tolkas över i ord, om man så önskade. Det kunde vara som de relgiösa tolkade sina urkunder. Det den ena missade eller ansåg vara oväsentligt, kunde en annan bygga upp en världsåskådning av.

Ändå var speglarna inte så dum idé, tyckte han, men kanske inte helt vanliga speglar likt dem som hänger uppe på väggarna, i hallen eller i restaurangernas entréer. De kunde spegla drömmarens inre värld eller världar, mer än bara fragment som, i drömmarens värld, bildade ett sammanhang och en bildberättelse. En inre teater där drömmaren var den enda regissören, aktören och inspicienten. För om det inte fanns ljus i drömmen, hur skulle man annars kunna se och uppleva det som hände?

Ljuset måste vara, liksom allt annat, inbillat. Det kunde inte finnas en lampa eller en rampbelysning där inne. Ändå fanns ljuset med.

Mich upplevde inte bara vissa välkända människor eller platser. Han återkom då och då till dem, i drömmarna. De såg ungefär lika ut, från dröm till dröm, även om det kunde gå fler veckor mellan varje enskild dröm. Alltså fanns det i drömmen något slags minne, eller minnesarkiv som inte direkt påverkade det vakna livet på dagen.

Det mest egendomliga var att han då och då mötte människor som han aldrig tidigare mött eller kände igen. Varifrån kom de? Hade de också lagrats i hans arbetsminne, korttidsminne eller långtidsminne? Till vilken nytta då? Eller fanns de där enbart för att rensas bort, som defragmenteringen eller rengöringen av historiken i en dator?

Var det för att ge mer utrymme för nya upplevelser, idéer och erfarenheter i hjärnans begränsade minneskapacitet?

Som andhryb visste han att hans kapacitet var betydligt större än en människas. Det borde visa sig också i drömmaskinen kanske i centraldatorn och med en liten sannolikhet för Ministralens tekniker och administration. De kunde förr eller senare konstatera att det fanns en andhryb ombord i rymdsamhället.

Mich föreställde sig först drömmaskinen som en spegeleffekt, där en spegel speglade sin egen spegelbild i en annan, rakt framifrån. Den andra varianten var att det fanns flera speglar, som i ett prisma eller en zoetrop eller ett kaleidoskop. Bilder som föreställde samma föremål från olika vinklar, medan speglarna for runt som i en karusell.

Han hade hört från någon känd forskare att blinda, antagligen som var icke seende från födelsen, inte kunde se bilder, men drömde ändå. Kanske att drömmarna på något sätt hängde samman med spegelneuroner? De celler i hjärnan som kunde tolka in hur andra människor och levande varelser upplevde och kände?

Han tänkte att det blev väldigt mycket kansken. Vad fanns det för alternativ?

Det mesta av den kända forskningen, inom neurologin, neuropsykologin och medvetandefilosofin, utgick från det kända till det okända. Det var den enklaste vägen, enligt Occams rakkniv, men skulle den någon gång i framtiden kunna visa drömmarna på en skärm, även för utomstående. Eller spela in drömmen, så att drömmaren skulle kunna titta på drömmen, flera gånger efteråt?

Man ser inte skogen för alla träd, kunde det heta i andra sammanhang. Så kunde man nog också säga om drömmen. Dels att man inte var medveten om att man drömde, när man var inne i handlingen i själva drömmen. Dels att det var vissa personer, situationer eller föremål som man i drömmen fokuserade på, medan andra försvann i drömmens vardagsliv. Varför drömma om att en bil, som bara passerade på en gata, var blå eller röd, om den saknade betydelse för drömmaren, efter att ha vaknat?