Retur till Stora Glömskan.

Jorden skulle se ut som den en gång gjort, utan städer som Rom, Paris, London, Berlin, Singapore, Peking, Tokyo, Melbourne och Washington. Varje sten, tegel, glas och stålbalk skulle malas ner för att ingen i framtiden skulle kunna gissa sig till varifrån den kommit eller vad den hade använts till.

Alltifrån Empire State Building, Arc de Triumph, Charles de Gaulle-flygplatsen, Cape Canaveral, Forum Romanum, Eiffeltornet, Burj Khalifa, det lutande tornet i Pisa, den kinesiska muren, lökkupolerna i Sankt Petersburg, Partenon i Aten och pyramiderna i Egypten. Allt skulle bli till stoff och damm. Inte en mänsklig benbit fick vara kvar.

När andra levande varelser kunde uppstå eller utomjordingar från fjärran planeter skulle komma dit, var Tellus en tabula rasa; ett oskrivet blad, i alltet historia.

Så var det tänkt.

För andhryberna själva, om de överlevde, skulle inte finnas några räddningsskepp eller andra flyktvägar bort. De var begränsade till antalet och kunde inte föda några efterkommande. Tellus skulle inte bli deras nya hem. Till stjärnstoff skulle de återvända och försvinna för evigt.

Så var det tänkt.

Eller, rättare sagt; det var ingenting som hindrade dem från att själva av det som fanns kvar av jordens tillgångar, bygga sig egna stjärnskepp, för att resa bort. För att kunna göra det, måste de vara säkra på att eventuella överlevande från neoluddisterna inte skulle överraska dem och erövra deras rymdfarkoster.

Andhryberna hade blivit till efter att ellekarna givit instruktioner till Sophie och Adam Frånlandsvind och Jim Legg. Adam och Jim fick beskrivningar, ritningar och instruktioner om hur de genetisk-biologiska 3D-skrivarna skulle vara konstruerade och printa ut färdiga foster av andhryber. När de var födda i ”kläckningsmaskinen” blev de antingen bortadopterade eller satta i barnhem för föräldralösa. Eftersom barnen hade en mycket högre upplevelsegrad än människorna, kunde de snabbt inhämta information, omsätta den till upplevelser, erfarenheter och gestaltningar. Till skillnad från de digitala varelserna, var andhryberna estetiska. De byggde sina erfarenheter utifrån sina upplevelser och intryck, för att forma det till uttryck och gestaltningar. Det var enkelt för dem att återskapa de landskap, miljöer och ekologiska sammanhang som funnits innan Lucy.