Mannens funderingar lät som summan av kardemumman av allt de hörde omkring sig. Som ett koncentrat av egendomliga och fantasifulla spekulationer.

Zanna och Mich tog transporten hem för att äta kvällsvard. De stötte på sina nya grannar, en ung man och en lika ung kvinna. De hälsade på varandra, medan Mich funderade över det som mannen i Futurum hade sagt; att de kunde vara andrarter eller andhryber? Skulle inte en andhryb spontant känna igen en annan andhryb, tänkte han. Mich upplevde i alla fall ingen misstro mot det unga paret.

Till skillnad från Mary och Joe, som varit äldre, fanns möjligheten för dessa två att bli föräldrar. Om de inte var andhryber, förstås.

   Får vi presentera oss? Jag heter Zanna och det här är Mich som jag lever tillsammans med. Vad heter ni?

   Jag heter, sa den unge mannen, Alexander, men kallas bara för Alex. Det här är min fru Cloe.

   Trevligt att träffas, sa Zanna. Hur kommer det att ni flyttar in här, först nu? Kommer ni från den andra biosfären, Argonautica?

   Nej, sa Cloe. Det vore ju möjligt, men vi har än så länge bott trångt med ett annat ungt par. Det har varit lite kämpigt, men nu, efter Mitosis avresa, fick vi tillfälle till att flytta hit. Det är skönt att få rå sig själv, i ett eget hus och hem.

   Ja, verkligen sa Zanna. Det kan man förstå! Vill ni komma in på lite surr, med kakor till?

   Javisst, det vore trevligt! Känner ni några andra här omkring?

Zanna och Mich hjälptes åt att duka. Kafferoboten var redan igång med surrugatkaffet och bakningen av kakorna, när de hört orden ”surr” och ”kakor”.

De satte sig ner i de fyra baden-badenstolar som Mich plockat fram ur förrådet. Vädret var som vanligt vackert och fritt från vindar och fukt.

   Vad sysslade ni med, undrade Zanna, när ni fortfarande levde på Tellus?

   Ja, det var inte roligt, sa Alex. Vi försökte komma in på olika skolor, utbildningar och kurser, men det var överfullt överallt. Så vi fick klara oss på medborgarlönen och ta en dag i taget. Tills vi hörde rykten om att en kunde ”go outspace” och flytta ut i rymden. Det lät spännande tyckte vi. Vi har sedan länge varit lite äventyrliga av oss. Vi reste mycket, innan SpåRätt och neoidealisterna stängde gränserna kring SpåRätt Eurasia.

   Hur fördriver ni själva tiden här ute, undrade Cloe.

   Mich han arbetar med sin drömmaskin. Jag själv roar mig med att måla.

   Måla huset eller stolar?

   Nej, jag målar konst, som jag vill kalla det. Jag ska visa!

Zanna gick in i huset och bar med sig en akrylmålning av Andromedagalaxen och den akvarellen hon gjort av den vackra stranden och havet.

   Oj, sa Alex. Du är ju en riktig konstnär!

   Nej, jag gör det bara för att ha nåt att göra. Så är det roligt och stimulerande, här ute med all rymd omkring oss.

   Ska du, frågade Cloe, ställa ut dem eller sälja dem?

   Nej, sälja får vi ju inte göra här på Exodus. Men ställa ut dem här i Planetariet hoppas jag kunna få.

   Det finns, tillade Mich, en annan konstnärinna som bor här också. Hon bor på andra sidan om vårt hus. Hon heter Cassandra och gör levande skulpturer av sina egna kroppsceller. Hon odlar cellerna till ett material som kan påminna om papier maché, men ger hon dem tillräckligt med näring, så börjar de efter en tid att leva.

   Vad märkligt, sa Alex.

   De blir snygga, må du tro, sa Zanna.