Träffen med Cloe och Alex.

Zanna och Mich tänkte bekanta sig med sina nya grannar. De skulle göra som Joe och Mary hade gjort; först visa dem Planetariet och så Futurum.

   Hållå, är ni hemma, frågade Zanna utanför dörren.

Det dröjde en liten stund, så öppnade Alex dörren:

   Hej, javisst är vi hemma! Vi tänkte just gå och hälsa på hos er.

   Kul! Det kan vi göra sen. Vi skulle föreslå en sväng först till Planetariet och så till Futurum.

   Det låter bra. Vi har ju just kommit hit. Planetarierna runt här på Exodus kan nog vara lika varandra, men ändå skilja sig åt. De kan ju anpassa sig efter de som besöker dem. Futurum har vi bara besökt som hastigast. Vi bodde så långt från det och det blev aldrig av att vi stannade nån längre stund.

   Då kan vi åka iväg om en stund.

   Ja, det blir bra. Vi ska få nåt i magen först. Det finns väl nån plats att äta på där?

   Jodå, det gör det. Det finns ett kafé med lite olika rätter. Allt är förstås syntetiskt, tillagat av plankton, alger och tång. Men maten smakar ändå hyggligt. Den är ju, som allt annat ätbart, tillverkat av robotar och automater.

   Vad har ni, frågade Mich, för intressen av upptäckter och uppfinningar?

   Vi båda, svarade Cloe, är båda intresserade av människor. Vi studerar beteendevetenskap och etologi. Vad skiljer en människa från ett djur? Kan människor och djur vara medvetna? Är människorna mer medvetna än djuren? Är medvetenhet detsamma som intelligens?

   Hur kom ni in på de idéerna?

   Jaa, det är en svår fråga. Det enkla svaret är att vi bara hamnade där. Det var inte medvetet, om en säger så.

   Jag tror, sa Alex, att vi började med redskap och verktyg. Kan en, frågade vi oss, bedöma en människas medvetenhet utifrån de redskap och verktyg som hen kan behärska, eller är det en slags intelligens?

   Det intressanta, tillade Cloe är att varje redskap eller verktyg har sin grund i behovet av att utföra en handling som en kan tänka sig, men inte utföra. Ett rep för att klättra med, eller för att hämta vatten ur en källa eller en brunn.

   För varje ny uppfinning kommer människorna på nya verktyg. För att skruva i en skruv, behöver en en skruvmejsel. För att få ett hål till att sätta fast skruven i, kan en behöva en borr. En fönsterruta kan ge sikt utåt, utan att en behöver förlora så mycket av värmen inomhus, eller slippa få in damm och skräp som annars skulle föras in av vinden.

   Det låter, sa Mich betänksamt, som om det tillhör det Stora Självklara?

   Ja, sa Cloe. På sätt och vis. Men vi tror att redskapen och verktygen är jordbundna. De som fungerade på Tellus kan vi inte vara helt säkra på att de också går att använda här i rymden, eller på den planet som vi kommer till.

   Hur tänker du då, frågade Zanna.

Medan de samtalade gick de ner till formen som kunde påminna om en krater, där Planetariet var placerat. De gick in och Zanna och Mich visade dem runt. Det allra mest imponerande var planetariet i sig. Det inte bara visade rymden, galaxerna, nebulosorna och stjärnorna. Där fanns ett helt program om hur den nya planeten skulle se ut, upplevas och omformas. Det var en vision, till för att inspirera, uppmuntra och fantisera.

Den var också till för att föra över jorden och Tellus ner i den Stora Glömskan. Alla tankar på grottkonsten, pyramiderna, Partenon i demokratins vagga Aten, Forum Romanum i Rom, det lutande tornet i Pisa, Eiffeltornet i Paris och Vita Huset i Washington skulle försvinna ur invånarnas minnen.