Det gick upp och ner, men ändå lade Zanna märke till att flera av medborgarna blev sorgsna, nedstämda och till och med deprimerade. Den långa väntan tog på krafterna, speciellt när resan var så oändligt lång. De som blev nere valde att ta uppåttabletter, medan de som verkligen krisade fick hjälp och stöd från Ministralen.

De kunde sitta med program i sina datorer som bestod av de tolv stegen, mental träning, medveten närvaro, meditation, yoga, tai qi chuan och qigong.

När det inte hjälpte fick de som drabbats av apati samtal med en android. Det kunde kännas märkligt i början att samtala med en syntetisk varelse, men i brist på annat var det bättre än ingenting. Dessutom sände androiden samtalet vidare till centraldatorn, för registrering och bearbetning. I centraldatorn sändes den information som inte gick att lösa av maskiner, intryck, upplevelser och minnen från klienten vidare till SpåRätt. Det var ingen som visste vad de gjorde med all kunskap de samlade om medborgarna, men det var en allmän uppfattning att det ändå var till för medborgarnas bästa. Det som ändå gnagde hos var och en, var att leva i ovisshet om vart de skulle ta vägen och vart allt omkring dem försvann. En hel del återvanns förstås. Kompost och gödsel gick vidare till bassängerna med plankton och bakterier som bröt ner smutsen och omvandlade den till nyttiga produkter. Det ekologiska systemet i Exodus var inte fullständigt, men tillräckligt avancerat för att lösa problemen tills vidare. Frågan var vad som skulle hända om systemet avbröts av någon oförutsedd händelse, som en blixt eller annan elektrisk laddning. Det var som att sätta en filbunke, när åskan går.

Åter andra använde sig av hypnos, självsuggestion eller autogen träning. De som var mer andligt lagda, höll på med frigörande andning eller holistisk andning. Sådan träning kunde de utföra i drömmaskinen, som hade ett speciellt program för det.

Mich och Zanna hade det bra tillsammans. De hade, till skillnad från många andra, skapat sig ett eget dagsprogram med dagliga rutiner omväxlandes med avbrott för något nytt och okänt. De resonerade som så att hjärnan stimuleras av det som är olika och annorlunda. Den stagnerar snart om den inte får tillräckligt av träning och motion.

Mich gjorde ett avbrott med att utforska drömmaskinen, för att studera mera ingående bilderna och texterna i den virtuella katalogen från utställningen i Futurum.

Zanna hade kommit igång med flera målningar samtidigt. När de senaste fortfarande stod och torkade, skissade hon och lade upp grunden för några nya. Hon ställde målningarna mot väggen på terrassen, för att inte färgernas bindningsmedel skulle avge dofter inne i huset.

Med funderingarna kring galaxerna tänkte hon sig rörelser i de enorma fält av rumstiden, elektromagnetiska vågor och svaga och starka krafter som rörde sig bland den mörka materien.

Kunde dessa frågor ge lösningen till hur ellekarna hade kommunicerat med Kristin, Sophie och Adam, för länge sedan?