Du menar Gud?

   Rätt!

   René Descartes, Isaac Newton och andra utgick från att Kristendomens gud var verklig och fanns någonstans i den fysiska världen. Något annat vågade de dessutom inte hävda, varken i skrifter eller andra offentliga sammanhang. Det vi bör minnas är ju att skrifterna gavs ut i små upplagor och nådde bara fram till dem som kunde läsa dem, på latin.

Mich fortsatte:

    Befolkningen i övrigt var ju alla analfabeter. Det lilla som de fick lära sig, var att lyssna och delta i religiösa mässor och ritualer. Isaac Newton skrev någonstans att det bästa sättet att lära sig matematik, var att lära sig själv. Andra förklarade att: ”Matematiken är Guds språk”.

   Men, om jag förstår dig rätt, så skilde sig denna vetenskapliga elits uppfattningar om ”Gud”, från den som folket lärde sig i kyrkorna?

   Ja, det fanns en noggrann kontroll över alla, hög som låg. Det var Inkvisitionen och kyrkans män, munkar som själva levde i celibat, som startade häxjakten, med böcker som ”Malleus Malificarum”, på svenska översatt till: ”Häxhammaren”. Det skulle fungera som en religiös, kristen domstol, men domutslagen var säkert givna redan innan anklagelserna började. Vem vågade vittna för den som anklagats för att vara en ”häxa” eller en ”trollkarl”?

   Efter ”den vetenskapliga revolutionen” och upplysningstiden, hur förändrade de synen på ”Gud”?

   Först och främst övergick de från teoretiska spekulationer till fysiska experiment, med föremål hämtade ur verkligheten och det verkliga livet. Tidigare, med René Descartes, skulle tillvaron förklaras enbart genom teoretiskt tänkande. Med sådana teorier hade berömda män även skrivit böcker om hur världen var ordnad, med osannolika bilder av hur den kända och okända världen skulle se ut. En annan avbild var boken av Dante Alighieri, om Dantes ”Divina Commedia”, den ”Gudomliga Komedin”. Dante, vägledd av den romerske poeten Vergilius leder Dante genom Helvetet och Skärselden, för att Dante sedan ska möta sin älskade Beatrice och med henne som guide fortsätta resan upp till Paradiset.

   Det fanns alltså goda skäl för dåtidens intelligentia och intellektuella att hålla tyst med sina vetenskapliga experiment?

   Ändå, det är dit jag vill komma, sa Mich, var det frågan om Gud och det metafysiska, som både gav dem hopp och förtröstan. Gud var ju alltings skapare och orsak. Det var ”han” som ordnat världen till något som därför borde vara logisk och rationell.

   Gud gav dem möjligheter till att fortsätta undra, fundera och ifrågasätta?

   Ja, kanske till och med dit vi befinner oss nu, ute i rymden och universum. Ovanför medeltidens och renässansens människor fanns Gud och Himmelriket. Under jorden fanns Helvetet. Med astrologer och senare astronomer började de människor som hade tid och råd, grunna på jorden, solen, månen, planeterna och allt annat de kunde se med sina egna ögon när det var en molnfri natt. Tidigare hade människorna trott att det fanns en osynlig himmel någonstans bortom stjärnorna och himlavalvet, där det fanns ett folk som en kallade för archoner. Ovanför dem fanns änglarna, ärkeänglarna och högst upp satt Gud på en tron, allsmäktig och allvetande.

   Det sägs ju att upplysningstidens förkämpar var materialister, där världen bestod av de minsta beståndsdelarna: atomerna?

   Ja, men det stämmer inte för alla. Det fanns även på den tiden självutnämnda mystiker, charlataner, guldmakare och andra som låtsades förstå de senaste vetenskapliga experimenten och bevisen. De var som bedragarna i Hans Christian Andersens saga om ”Kejsarens Nya Kläder”, eller som den franske komediförfattaren Molières pjäs om ”Tartuffe”. De var inte ute efter annat än rikedomar och var äregiriga på andras bekostnad.

   Men det fanns väl undantag, redan då?

   Ja, en sådan gigant var den tyske författaren Johann Wolfgang von Goethe, med sin lära om ljuset och om färgerna. Han var oense med Isaac Newtons forskande och texter om ljuset och om färgernas delning genom ett spektrum eller likt regnbågen. Det var säkert ett missförstånd av Goethe, men ändå skapade han en egen tolkning om färgläran som senare användes av konstnärer och artister. Den var mer inriktad på upplevelsen av färgerna, än deras vetenskapliga förklaring.

   Det fanns alltså redan då en skillnad på vad människorna upplevde som sant och de teorier, hypoteser och bevis genom praktiskt genomförda experiment, som kunde utgöra bevis för att de funnit fram till sanningen?

   Isaac Newton och flera av hans samtida var upptagna av mystiken och Gud. När Newton misströstade och till och med genomgick personliga kriser, vände han åter till alkemin. Kanske att han hämtade inspiration från de översinnliga lärorna? Det var ändå Gud som fungerade som deras främsta ledsagare in i det okända. Med teleskopet såg de ut mot stjärnorna och världsalltet. Med mikroskopet anade att världen inte var uppbyggd som den med blotta ögat kunde uppfattas. Det var sådant som kunde reta kyrkan, prästerna och vanligt folk. Hur skulle de kunna förstå sådana upptäckter?

   En kan säga att vetenskapen sysslade med det som fanns bortom fysiken och gränsade till metafysiken, eller det oförklarliga mystiska?

   Ja, det tror jag verkligen!