Om begreppet Alienationen i vår tid:
”Alienation” är inte det ett begrepp från Karl Marx?
Vad betyder ordet och hur kan det tolkas?
Karl Marx använde begreppet så som det kunde tolkas vid Industrialismens början. Människan, Hantverkaren, som genom användandet av maskinen, hamnade vid det löpande bandet och förlorade sitt sammanhang och tillgången till en övergripande helhet.
Hantverkaren, som Skomakaren, Snickaren och Muraren, var ett med sitt arbete. På det sättet var hen ”outbytbar”. De försörjde sig och levde dygnet runt som en och densamme. Bonden, hans familj, drängarna och pigorna, var bofasta och föddes, växte upp, levde och dog, på samma ställe.
Med industrialiseringen uppstod också inflyttningen till städerna.
Människan hade, före konsten att odla och skörda, varit nomad, jägare och samlare. Livet levdes enklare om människorna vandrade dit maten fanns, istället för att ta maten med sig hem.
Industriarbetaren ägde varken sina verktyg, maskinerna, materialet eller den färdiga produkten: Varan.
Arbetaren blev en ny slags ”nomad”, som flyttade dit där arbetena fanns, bostäderna var billiga och där det fanns marknaden och butiker, för att köpa livsmedel, möbler och kläder.
Marknadskrafterna styrdes genom Tillgång och Efterfrågan.
Industrialiseringen växte, då konkurrensen mellan företagen som tillverkade produkterna, varorna och tjänsterna, ökade.
Människorna ersattes av maskiner och när maskinerna blev alltmer avancerade, minskade industriernas behov av mänsklig arbetskraft.
Den ”Alienation” som Karl Marx och andra marxister, använt i förklaringsmodellen av Samhället, har, sedan dess, antingen förändrats, eller fått ett nytt innehåll.
Karl Marx använde begreppet i tre olika sammanhang:
1) Främlingskapet (främmandegörande) inför sitt arbete.
2) Främlingskapet (främmandegörande) inför sin omgivning: Familjen, släktingarna, grannarna och miljön.
3) Främlingskapet (främmandegörande) inför sig själv: Vem är jag? Vad gör jag här?
Varför finns jag till? Vilka är mina behov?
När det högteknologiska samhället inte längre är beroende av naturen som finns runt omkring människorna, uppstår det som idag brukar kallas för: ”Antropocen”.
Människorna har alienerat sig från miljön och naturen och vardagen består alltmer av syntetiska och artificiella varor och tjänster.
Allt sedan Bibeln har människorna sett sig som Världens Herrar och med Antropocentrismen som ledande världsuppfattning och ideologi.
Det var genom POP-konstnären Andy Warhol som jag upptäckte vår tids form av främlingskap, främmandegörande och alienation. En Brillobox förblir en Brillobox i nuet och in i evigheten.
Människan, mänskligheten och människorna var på väg att, inte förinta sig själva, men att beröva sig själva en inre mening eller betydelse. Människor, oavsett samhällsklass, tillhörighet, identitet, kön eller härkomst, blev ersättliga.
Från att blicka framåt, in i en möjlig framtid, vände människorna sig bakåt och idylliserade sitt möjliga förflutna.
Där befinner vi oss idag.
Att återgå till något som vi redan har passerat, är lika meningslöst som att försöka hålla oss kvar i samma läge som nu.
Vi kan inte, som ludditerna trodde på 1800-talet, slå sönder klockorna för att stanna tiden.
Vi kan inte ens påverka våra egna arbetstider. På ett eller annat sätt är vi alla beroende av varandra, för att fortsätta med utbytet av: ”Tillgång och Efterfrågan”.
Människan har byggt sin egen bur och den enda personliga friheten symboliseras av antingen Bilen, eller Flyget. Det forna idealet om att stanna kvar på samma plats, på samma mark, i samma hus, i samma bygemenskap och med samma arbete, är i vår tid; omöjligt!
Inte ens naturfolk som Samerna klarar av det.
När vi människor förbrukat planeten Tellus, återstår för oss bara att bege oss ut i rymden. Där ute, alienerade, frånskilda alla förbindelser med vårt förflutna, kommer vi, om vi överlever, bara ha Framtiden kvar. Utan att längre kunna se tillbaka till jorden, kommer vi, liksom människorna gjort förr, omvandla livet på Tellus till myter, legender och sagor.