Han förstod varken abstrakt expressionism eller spontanismen. Bara en massa klotter! Dyrbar färg utkastat på en stor duk! Upp eller ner? Inte ens konstnären kunde avgöra vilket som var vilket. Man hade bevisat att en schimpans målade, om inte bättre, så åtminstone lika bra. Den nutida konsten placerades i bankvalv. Det gjorde ingenting, eftersom ändå ingen var intresserad av att se den. Priset var det enda intressanta. Ingen frågade om några estetiska ambitioner. De kunde lika gärna hänga upp en dollarsedel på väggen.

När budgivningen var över och auktionsförrättaren slagit klubban i bordet, sa köparen till journalisterna:

          Nej, priset har ingen betydelse. Konstverket är både tilltalande och intressant!

En skymf mot konsten, var vad det var, tänkte han.

På konstskolan hade Olle lärt sina elever:

          Inom konsten finns det vissa objektiva värden. Den eviga skönheten, från Nike av Samothraki och ända fram till Carl Eldhs August Strindbergsmonument, i Tegnérlunden. Det som är vackert, har alltid varit vackert och kommer så förbli. Ingen kan ifrågasätta det!

Som en Konstens Profet, lärde Olle dem att uppskatta mästarna:

          Rembrandt, Delacroix, Renoir, Cézanne, Degas, van Gogh, Matisse och Picasso. Konstnärens själ finns inristat i varje enskilt penseldrag. Där finns konstnärens egenhändiga avtryck, färger, former och mystiska lasyrer. Allmänheten kan beskåda originalen, direkt ur konstnärens händer, på museer och vandrande utställningar.

Af Kohltrazt hämtade andan och inspirationen flödade:

          Mästarna, likt Barockens mystiker, utforskade: Gyllene Snittet, Cirkelns kvadratur, Den Femte Dimensionen, Rörelsen och Henri Bergsons Intuition. För en obildad människas öron kan det här låta romantiskt och till och med patetiskt. Gauguin och van Gogh mötte vardagslivets begränsningar och valde att offra allt för Konsten: Kärleken, hälsan, materiella rikedomar och sällskapslivets festligheter.