I boken ”Hjärnstark”, av Anders Hansen, har jag reagerat på hur han liknar diagnosen ”ADHD”, med forna tiders (10 000 år före vår tideräknings början) jägare.
Mycket intressant!
Jägarna fokuserade på en sak och hade vad man idag kallar för. ”Selektiv perseption” eller ”fokuserad uppmärksamhet”.
Det kan man även se på en hel del rovdjur, som, till skillnad från bytesdjuren eller växtätarna, har ögonen riktade framåt.
Växtätarna har ju ofta ögonen konstruerade så att de även kan vara uppmärksamma på rörelser bakom dem.
Att ha diagnosen ”ADHD” eller Autism Spektrum Tillstånd, upplever jag som att vara en pusselbit som inte passar in i vår tids ”livspussel”.
Det kan upplevas som både isolerande och alienerade, men också som en frihet i utanförskapet.
Vad väljer man:
”Att vara en idiot bland genier?”
Eller:
”Att vara ett geni bland idioter?”
”Idiot” i dess ursprungliga betydelse (hämtat från svenska Wikipedia):
”Idiot (grekiska idiotes, av idios, Karlos ‘egen’), ursprungligen en enskild man eller kvinna i motsats till en offentlig,[1] sedermera någon ur hopen, en okunnig, obildad person.”
I vår tid är, både Introverta och människor som har ”bokstavsdiagnoser”, liten eller ingen betydelse i de sociala sammanhangen.
Det kan tolkas, negativt, som ett utanförskap, eller, positivt, som en uppmaning till att hitta på något själv.
När man, som jag, har passerat halva livstiden, dvs är över femtiostrecket, börjar man ana ett ”bokslut”. De upplevelser, erfarenheter, tankar, idéer och teorier, måste, på något sätt, föras vidare. Ifall, någon av de kommande generationerna, letar efter information som de, i framtiden, kommer att sakna.
Det är väl det som menas med: ”Kultur”?
I vår tid kan vi inte längre springa och jaga efter bytesdjur. Istället får vi fokusera på sådant som andra människor, i vår stressade tid, inte hinner med att uppmärksamma.
Det bästa medlet, säger till exempel experter som Anders Hansen och Christopher McDougall, är att röra på oss, promenera eller springa.
Vi sitter och ligger för mycket. Vi rör oss allt mindre.
Plasticiteten i hjärnan ökar, när vi rör på oss.
På så vis, enligt bl a Anders Hansen, blir vi intelligentare av att promenera och, helst, springa. Ju högre puls, ju bättre resultat.
I de flesta sammanhang (t ex i skolan) strävar man efter att de med ADHD och andra bokstavsdiagnoser, ska bli ”normala”, men, varför det?
Istället borde man, tycker jag, finna fram till vad de med ADHD är bra på!
Detsamma gäller förstås för oss Introverta. Vad är fördelen med att vara introvert?
Vi finns, förstås, till för att vi har klarat våra egenskaper Evolutionen igenom. Hade egenskaperna inte haft någon betydelse, eller varit till nackdel för personen ifråga, så hade generna aldrig förts vidare.
Att ha en selektiv uppmärksamhet, innebär också att hålla annan information borta. Är den informationen, (som t ex höga ljud eller stark belysning) störande, så ökar också tröttheten och förmågan till att vara koncentrerad och fokuserad.
Också det kan vara en anledning till att man föredrar att vara introvert, istället för extrovert.