När jag har skrivit om de jag i mina böcker kallar för ”Neoluddisterna”, så tror jag att många förknippar dem med ”ludditerna”.
Det som jag försökt att lyfta fram, är att, när människor upplever sig vara så mycket ”eftersläntrare”, ”nostalgiker” och lever kvar i en förställning om ”förr i tiden”, så handlar det egentligen om oförmåga eller ovilja till att anpassa sig till den tid som de nu lever i och den framtid som de tror kommer att inträffa.
När de inte längre kan förstå och anpassa sig till nutiden, håller de hellre kvar vid en tid eller en föreställning där de fortfarande har en möjlighet till att påverka och betyda något.
 
Varje sådant synsätt eller ”lösning på problemet” kräver en syndabock. Antingen en grupp av ”andra”, som inte är som ”vi”, eller någon form av samhällsstruktur, där ”rika” står mot ”fattiga”, etablerade står mot underdogs, eller ”rättvisa” mot ”orättvisa”.
De reagerar mot att alla inte kan uppnå samma resultat, hellre än att förstå att alla ska ha samma möjligheter till att uppnå samma resultat.
Alla kan inte ha alla rätt på proven i skolan.
Alla kan inte ha samma lön för olika arbeten.
Alla kan inte vinna på TRISS.
Samhället idag bygger på att människor kan, vågar och vill vara olika, inte lika.
 
Därför, menar jag, kan det vara av intresse att lyssna på vad ”Motståndsrörelsen” (motstånd mot vad då?) har för visioner.
Vad skulle hända med Sverige, Europa och världen som vi lever i idag, om vi skulle ta deras visioner på allvar?
 
Risken är stor, med flera små nationalstater, att krig skulle uppstå. Med dagens vapen, som inte längre består av svärd, lansar, spikklubbor eller slungor, skulle dessa människor, liksom ”Neoluddisterna” i mina böcker, snart utrota både sig själva, varandra och motståndarna.
 
Därför samarbetade människorna och bildade byar. Byarna växte till städer, när bybefolkningarna ville utbyta varor och tjänster med varandra. Svear och Götar enades till Sverige. Sverige blev en del av Norden, som blev en del av Europa. Efter Första och Andra världskriget, insåg människorna att samarbetet var värdefullare, än enskilda länders maktstrukturer.
Javisst, människor behöver använda både sina hjärnor och sina kroppar. Men, liksom jag försöker beskriva i mina böcker, ersätter datorer, maskiner, automater, robotar och andra apparater alltfler av oss människor.
Människorna ökar i antal av de som är ”överblivna”, ”bortrationaliserade” och lever i ”utanförskap”. Det är inget som är specifikt för Sverige. Samma utveckling sker i alla världens länder, vilket naturligtvis förändrar maktstrukturerna i samhället och världen.
De som lever i ”utanförskap”, hoppas på messianska lösningar som ”medborgarlön”, eller som i det här fallet: ”nationalism”. Men varifrån ska de få sina produkter, råvaror och kapital, om de bygger gränser och murar mot omvärlden; om alla länder ständigt höjer sina tullar och inte längre kan sluta handelsavtal?