Nu ser jag inte en alternativrörelse, utan otroligt många.
Samma mönster som uppstod under 1968 och Vänsterrörelsens ”alternativ”.
Vad kommer att ske, när alla dessa rörelser börjar konkurrera med varandra? USA, Ryssland och Kina konkurrerar om jordens begränsade resurser. Redan nu försöker flera stater komma åt rättigheterna till att börja borra efter olja vid Arktis. Trump vill börja bryta kol och modernisera USA:s kärnvapen. Nordkorea hotar om ett kärnvapenkrig. Spanien splittras. Storbritannien vill inför BREXIT. Sverigedemokraterna vill, på samma sätt, att Sverige lämnar EU. EU, som från början var ett fredsprojekt, för att inget nytt krig skulle uppstå inom Europa. I Sverige har det sedan länge funnits en egoistisk och egocentrisk ”ME”-kultur: ”ME fiirst”, som dess utom har bekräftats av ”selfies” och ett allt ökande behov av att beskriva sina egna vardagshändelser för omvärlden. Framgångsrika blir, som vanligt, de redan etablerade.
 
När människor sätter likhetstecken mellan kommunikation och samarbete, eller konspiration och intrigeri, ökar tillfällen till konflikter och brist på framtida möjligheter. Det är bara en illusion att egoister och egocentrikter, eller nationalstater och tillfälliga avtal, kan leda till annat än bara fler konflikter och, i värsta fall krig.
Själv är jag pessimistisk. Människan är fortfarande ett primitivt djur, som hellre satsar på fler och effektivare vapen, än på nedrustning och fred. Vi människor har varken lärt oss efter Första världskriget eller Andra världskriget.
Därför tror jag att Tellus, som planet, är dömt till förstörelse och allt färre resurser att fördela.
Det enda som återstår, är att Mänskligheten, den som inser denna åsikt, snarast möjligt satsar på att flytta ut till boningar ute i universum. Inte därför att det skulle vara bättre där, utan för att det blir den enda möjligheten till att överleva.
De som inte vill inse detta, har naturligtvis möjligheten att stanna kvar på den jord som kommer att finnas, eller inte finnas, kvar.