Utdrag ur Bok 1 (redigeringen ännu inte tillfredsställande):
/…/
Konstnären som celibatär:
”Ärtan (Konstkritikern hette egentligen ”Arthur Ellstroom”, men hade signaturen: ”Ärtan”) försvarade af Kohltrazt. Eftersom Ärtan var den ende vågat ta ställning för Olle, därför gav han honom en kort intervju:
– Du, Olle, vad menar du med den titeln?
Olle citerades ordagrant:
– Jo, serru, Ärtan. Salvador Dali har skrivit: ”För att uppnå den sanna konsten, måste konstnären leva i celibat”, Men, allting har sin tid och inte klagar vi över det.
– Men, sa Ärtan, var är kardinalen?
– Jag hoppas att alla kan se hur sorgsen han är bakom det brokiga draperiet.
– Får jag komma med en mer privat fråga. Har skilsmässan påverkat konstverket? Är det du som är kardinalen?
– Nej, inte alls. Ser jag ut som nån kardinal?
Eleverna läste artikeln om och om igen. Vad kunde Olle ha menat? Sexuell avhållsamhet? Vad skulle det vara bra för? Picasso levde väl aldrig i celibat?
På en av skolans fester, satt Af Kohltrazt med Edith, en kvinnlig elev, i famnen. Rudolf skulle just gå förbi, men kunde inte låta bli att fråga:
– Olle! Hur kan du göra så där, när du lever i celibat?
Af Kohltrazt blängde på honom och svarade surt:
– Dali offrade erotiken för konsten. Annars var det fritt fram. Jag sa det till Ärtan, men med journalister vet man aldrig. Han hade väl vax i örona. Här finns många godingar, så stå inte här och yra!
Olof af Kohltrazt skulle ha sin utställning på Galleri Mirabeau, bredvid Hedvig Eleonora kyrka, på Östermalm. Han bjöd in alla eleverna till vernissage. Till Edith skickade han ett noga utvalt telegram med personlig inbjudan.”
/…/
Fortsättning följer.