Diagnosernas krig?
Tankar efter att ha läst psykiatern och neuroforskaren Anders Hansens senaste bok: ”Fördel ADHD”:
 
Kommer Rasismen någonsin att försvinna?
Inom flera ursprungsbefolkningar och naturfolk, använde stammarna ”totem” för att förhindra inavel och genetiska sjukdomar.
Men vad händer om människornas vilja till ”likriktning” och ”uniformisering” (som börjar redan i förskolan, genom grundskolan, gymnasiet, värnplikten, universitetet och, sist men inte minst, ute i arbetslivet)?
Människor, liksom andra större däggdjur, kategoriserar och generaliserar.
Hundar, katter, hästar med flera, delar människorna upp i ”raser”, som beskrivs utifrån utseenden och beteenden.
Så är även den traditionella Rasismen uppbyggd: Ett visst utseende är sammanlänkat med ett, positivt eller negativt, beteende.
Sedan länge har forskning inom Genetik motbevisat detta.
I vårt samhälle i dag, har istället en ”diagnosticering”, utvecklas. Det började med ”MBD” och så ”DAMP”.
 
Ett tag användes enklare begrepp för en människa som betedde sig egendomligt, irrationellt, ologiskt eller obegripligt.
 
Inom Neurovetenskapen är man ense om att dagens moderna människor har hjärnor som fortfarande befinner sig på samma utvecklingsnivå som de som människorna använde för mer än 10 000 år sedan.
Belöningssystemet och signalsubstansen Dopaminet styr våra handlingar. Vi väljer, omedvetet och medvetet, de handlingar som ger oss snabbast, kortsiktigast och största ”kickar”.
 
Men kategoriseringar, generaliseringar och likriktningar präglar vår vardag: ”Var normal!”. ”Man ska göra som Svenssons gör och inte skilja sig från mängden!” (Citat Ulf-Peder Olrog), eller ”Ta seden dit du kommer!”
 
Var och en förstår säkert att en indianstam, aboriginer, inuiter, med flera, stammar som bestod av cirka 200 individer, måste komplettera varandra. Den ena var duktig på en sak, den andre på något annat. Alla hjälptes åt, men var och en hade sin specialitet.
I vårt samhälle, än så länge, är det de ”normalstörda” som sitter högst i hierarkin. Samhället är fortfarande anpassat efter de som tänker som de andra, är bra på att passa in, gör som alla andra och inte behöver kommunicera, reflektera och diskutera så mycket. Alla följer de gängse rutinerna. Men, kommer det att fortsätta så? Med stor sannolikhet, inte.
 
Konkurrens är bra, men inte om utvecklingen övergår i monopolisering och kartellbildningar. Likriktningen som övergår i vänskapskorruption, nepotism och stagnation.
 
Människor känner sig trygga med varandra, om alla ser likadana ut, fungerar och tänker på samma sätt. I det finns varken utrymme för utveckling eller kursändringar. Man fortsätter som man alltid har gjort.
Bra bevis på att detta tänkesätt inte fungerar i praktiken, är det svenska företaget Facit och det internationella Kodak. På en kort tid, försvann de från marknaden, då de inte i tid insåg Digitaliseringens kommande lösningar.
 
Risken finns ändå att psykiatriska diagnoser övergår i en slags ”Genetisk rasism”. Utifrån utseenden och beteenden tolkas vissa människor som avvikande, annorlunda och potentiella hot mot den rådande samhällsordningen. De som inte kan anpassa sig, blir, som vanligt, utfrysta, isolerade, mobbade och oskadliggjorda.
 
Så har vår utveckling gått framåt, i alla tider. Konflikter övergår till koalitioner, allianser, gemensamma lösningar och mål. Tills det uppstår en ny grupp som tillför nya synsätt och vinklingar…