Nu, då jag skriver detta, torsdagen den 28 december 2017, kl.04:15, har ”Kulturprofilen” blivit syndabock och bär hundhuvudet. Stämmer alla anklagelser mot honom, så får vi hoppas att han hamnar där han ska.

Det som gör mig allra mest besviken och, rent ut sagt, förbannad, är hur flera av akademiledamöterna i Svenska Akademien, har besudlat skönlitteraturens funktion, kraft och kreativa förmåga!

Dessa ledamöter som hållit tyst om vad de vetat, varit medvetna om och deltagit i, har aldrig någonsin insett, förstått och förändrats (till det bättre) av alla de upplevelser, kunskaper, information och visioner om Människan, Samhället och Naturen.

De må vara aldrig så intelligenta och intellektuella, men de har ändå aldrig låtit alla böcker de har läst, göra något djupare intryck av allt som de har läst.

Säkert kan robotar, datorer och programvaror utföra deras plikt och funktioner i det svenska kulturlivet, snabbare, enklare och resultat av högre kvalitet.

Deras beteende, eller tystnad, ifrågasätter alla de författare, poeter och aktörer  som, de senaste åren, har blivit utsedda till att belönas för sitt skrivande och skapande.

Deras omoral, amoral, likgiltighet, nihilism och cynism, har skadat svensk och internationell litteratur för åratal framöver.

Hur ska de akademiledamöter som sitter i Svenska Akademien idag, kunna rädda och återställa Svenska Akademiens ära, den skönlitterära världens förtroende och Alfred Nobels pris i Litteraturs status?

Oavsett inställning, deltagande eller skuldbörda, ser jag, Victor Rangner, ingen annan möjlighet än att samtliga av de ledamöter som sitter på de 18 stolarna idag, avgår. Helst före 2017:s sista dag: Söndagen den 31 december, år 2017.

Inte bara ”kulturprofilen”, utan alla dem i Svenska Akademien som bär ansvar för att dessa destruktiva handlingar och händelser förverkligas, förverkar förtroendet för inte bara Svenska Akademien, utanför samtliga (!) kvaliteter som människor i århundraden bakåt i tiden tillerkänt Kulturens, Konsternas och, i synnerhet, Skönlitteraturens andliga värde.

Ett bevis för att envåldshärskare, diktatorer och ledare av auktoritära och grymma regimer, ändå kan uppskatta skönlitteratur och poesi.

En slags kulturell polarisering eller ”personlighetsklyvning”:

Den ”goda” sidan är helt och hållet avskild från den ”onda”.

Svenska Akademien med dess 18 ledamöter, framstår som en terroristgrupp, en andlig underjordisk rörelse, som inom de egna leden,  följer helt andra lagar och regler, än gemene man och alla de kvinnor vars pengar går till att läsa böcker, gå på teatrar och hålla det svenska kulturlivet i liv.

Är detta belöningen?

Problemet uppstod egentligen redan vid Bokmässan i Göteborg, hösten 2017. Litteraturen har inget annat värde, än att den säljer på bokmarknaden.

Författaren skulle likaväl ersättas av en skrivarrobot. Eftersom förlagen redan vet vilka böcker som säljer och vad majoriteten av läsarna vill investera sina pengar i, så varför ge människor förtroende för att skriva all denna ”bäst före”-daterade textmassa?

Slutligen och sist:

Gert Fylkings utrop: ” – Äntligen!”, har med denna tragiska händelse, fått en helt annan, oväntad, betydelse:

Äntligen!

Victor Rangner

Stockholm

Torsdagen den 28 december 2017.