”Kontraktet.

Kristin hade dåligt samvete. Snäll och tyst satt Turid inne på sitt rum och läste. Det var så lätt att glömma bort henne. Kristin fick en idé. De kunde, om Turid var intresserad förstås, skriva en berättelse, en krönika.

I Kristins arbetsrum, bakom dörren, stod en kartong med tomma ringpärmar. Längst ner i bokhyllan låg en bunt med oanvända kollegieblock.

Kristin knackade på Turids dörr, öppnade och frågade:

          Hej! Får jag komma in?

          Javisst! Har det hänt nåt?

          Jag har en idé. Du läser ju så många böcker. Kanske att du och jag kan skriva en bok tillsammans? En berättelse om hur människorna levt före oss?

          Jag måste tänka… En historiebok?

          En saga, eller krönika? En hel del uppslag kan vi hitta i mitt arkiv. Vi skriver för kul skull. Ifall du tycker att det blir för tråkigt, får vi lägga projektet på is. Vi fantiserar: ”Licentia poetica”?

          Vad menas med det?

          Det är latin och betyder: ”Konstnärlig frihet”. Hellre ha roligt och hitta på, än att allt, in i minsta detalj, ska vara sant.

          Är inte det att ljuga eller luras?

          Inte alls. Alla vet att vi bara fantiserar, gissar och spekulerar. Vår egen version om hur det som händer nu, kan hänga samman människor och händelser, före oss.

          Javisst. Kul! Ska vi börja med dinosaurierna, eller grottmänniskorna?

          Då blir vi aldrig klara. Det var så väldigt länge sen.

Turid funderade:

          År noll då?

          Hur mycket tid har vi på oss? Ska vi skriva hela sommaren?

          Nä, jag vill hinna med annat också.

          Bra. När ska vi anse oss färdiga?

          Tills vi åker på semester.

          God idé. Men, vi måste ändå begränsa oss. Skriver vi bara för oss, eller ska andra också förstå?

          Ja, Rudolf och Johan.

          Då låtsas vi att även främmande människor ska kunna läsa vår berättelse.

          Hur ska de veta vad den handlar om?

          Ett tema, eller ”röd tråd”. Nått som de kan följa. Vad läser du själv om nu?

          Om energi och enheten ”Kilojoule”…

          Bara för att komma igång, försöker vi med: ”Kilojoule”. Trådens ena ände.

 

Ådran.

Turid öppnade kollegieblocket och skrev med stora bokstäver högst upp på första raden. Kristin undrade:

          Var ska vi sitta? Här, eller i mitt arbetsrum?

          Här. Då kan jag läsa vad vi har skrivit.

Turid gillade idén och Kristin blev glad. De hämtade uppslagsböcker och ordböcker. Kristin ställde frågor och Turid tänkte ut svar. Dottern var noggrann. När något lät bra, skrev hon en kladd i blyerts och fyllde i med bläck:

 

Kilojoule.

”Sveriges ekonomi var beroende av Skogen och Järnet. Ångdrift och massproduktion trängde undan hantverkare och bruksarbetare. Sjövägen ersatte landsvägarna. Ute på Östersjön körde fisketrålarna om roslagsskutorna. Vaxholmsbolagets ångbåtar guppade i svallet bakom kryssningskolosser till Helsingfors, Tallinn och Sankt Petersburg.”

Turid tyckte:

          Det låter som om vi börjar mitt i.

          Dagens romaner sträcker sig sällan längre tillbaka än till 1950-talet. På Stenåldern visste man ingenting om kilojoule. Jag ska slå i uppslagsboken. Här står det. Man hänvisar till: ”James Prescott Joule”. En fysiker som levde i England, på 1800-talet och höll på med: ”Termodynamiken”. 

          Alltid nåt! Men hur visste han att den fanns i verkligheten?

          Då måste vi ta reda på det. En svår nöt att knäcka.

          Hur då?

          Jo, jag skulle säga så här:

”Här där vi bor, i vår tid, har vi gått i skolan och lärt oss att vetenskapen är sann. Vetenskapen kallar oss som vet, eller tror oss veta, för: ”Homo sapiens sapiens”.”

          Varför säger du ”sapiens”, två gånger?

          Det är så det heter. Jag tror att det är så här: ”Homo”, betyder: ”Av arten Homonider”. Med ”sapiens” menas: ”Som vet”. Om jag gissar rätt, så är Homo sapiens: ”Den art av homonider som vet”, eller, ”är vis”. ”Homo sapiens sapiens” är vi som är medvetna om att vi vet.

          Vet, vad då?

          Att vi finns. Vi fortsätter:

”I alla tider har religion och vetenskap bekämpat varandra. Så var det här också. Hur kan vi veta något som inte de visste? I skolan lärde vi oss läsa, skriva och räkna. Vi använder elektricitet varje dag, utan att kanske förstå hur vattenkraften blir till ljus i våra hem.”

          Vilka är vi då, de här ”Homo sapiens sapiens”? Var kommer vi ifrån?

          Då är vi inne på det där med religion och vetenskap igen. Tror vi, eller vet vi?”