Prolog.

Neoluddismen.

Jim Legg tittade på Turid:

          Lyssnar du?

          Nja, du får nog säga det en gång till…

          Om Ned Ludd, ludditerna och Neoluddismen?

Turid tänkte efter:

   Jo, jag har nog hört talas om dem, men Neoluddisterna, vilka är det?

   Ned Ludd, om han nånsin har funnits, levde i England, början av 1800-talet. Ludd, när han slagit sönder två stickmaskiner, blev till en förebild och en symbol. I skydd av mörkret gick anonyma män in i fabrikerna och slog sönder maskinerna. De lämnade efter sig meddelandet: ”Ned Ludd gjorde det”. Därför kallades de för ”ludditerna”. De protesterade och förstörde, för att tekniken och mekaniken tog ifrån dem möjligheterna till att försörja sina familjer. Maskinerna blev deras värsta konkurrenter. De ville ha sina jobb tillbaka. Men vem kan stoppa utvecklingen?

   Får se nu, Jim, om jag hänger med i dina snabba kast? Vi befinner oss vid Dreva bruk och på gatan mellan verkstäderna. Efter att ha läst en berättelse om den Vetenskapliga revolutionen, som Kristin och jag skrev för mer än tio år sen, sträcker du ut armarna och talar om nåt du säger är en ”ådra”. Har jag fattat rätt?

 

Kristin och Turid kunde då inte veta att deras fantasier i skulle få en avgörande betydelse i framtiden: ”Liten tuva välter ofta stort lass”.

Turid var vuxen. Hon mötte en man från England, som hette Jim Legg.

Tiden var lämplig för en vårstädning. Turid röjde uppe på vinden och bar ner kartonger. Äntligen dags att rensa ur och kasta bort. Hon och sambon Jim Legg bodde i en stuga alldeles i närheten av Dreva herrgård.  Turid öppnade kartonger och tittade. En med leksakerna från barndomen. En annan innehöll skolböcker och kollegieblock. Ingenting att spara. Dög bra som tändvirke. En sista koll. Vad är det här för pärm?

          Jim, titta här! Kristin och jag skrev den här boken. Jag var bara nio år. Det var nog mest hon som hittade på, men jag var med och skrev. Vi samlade allt i den här ringpärmen.

Jim Legg satte sig i soffan, bläddrade och läste. Han sa förvånat:

          Precis vad jag har sökt efter. Lustigt!

          Så märkvärdig är den väl inte?

          Jo, det är den visst. Otroligt!

Han lade sig i soffan. Turid trodde att han skämtade. Han reste sig upp och gick som i trans ut, förbi herrgårdsbyggnaden och fortsatte bort mot hantverkarlängorna. Turid blev orolig. Hade han fått solsting? Vad höll han på med?

Jim Legg ställde sig mitt på gatan och stirrade bort mot skogsbrynet och horisonten. Under skorna, mellan kullerstenarna, växte timotejen i höga tuvor.

Från smedjan hördes inga hammarslag. Från husen inga fruar som ropade eller barn som skrek. Hantverkarna hade givit sig iväg och längorna tomma och öde.

Turid frågade:

          Jim. Vad gör du för nåt?

          Ett antagande.

Som om han semaforerade, sträckte han ut armar och händer. Den vänstra i riktning västerut, bort mot skogsbrynet och stallet. Den högra pekade österut, mot brukskyrkan och ängen med korna. Turid förstod ingenting.

Jim var omskakad:

          Ser du inte?

          Ser vadå?

          Ådran!

          Vad då för ådra? Letar du vatten?

          Inte alls. Ådrans källa, alltings ursprung, finns nånstans där bortom skogen!

Han pekade åt andra hållet:

          Och där, kyrkan och ängen? Ser du?

          Ja, vad är det med det?

          Ådran fortsätter ut i rymden, universum, evigheten och ännu längre bort. Just det som du och Kristin har skrivit om. Är inte det märkligt?

          Äh, vi hittade bara på! Det var inget märkvärdigt. Bara kul skull ville vi skriva en bok tillsammans: en krönika.

          Det har du aldrig berättat för mig.

          Jag var bara nio år. Jag var alldeles tokig i upptäcker och uppfinningar. Kristin föreslog att de skulle ha nån ordning. Kronologisk, du vet.

          Hur kom ni på det?

          Vi skulle åka på semester, till Trallholmen. Kristin kom in i mitt rum och sa att hon hade en idé.

          Trallholmen? Har jag aldrig hört talas om. Var finns den?

          Nånstans ute i skärgården… Roslagens skärgård.

          Berätta mera.

          Då måste jag hämta Everts anteckningar. Han har skrivit om det där. Den ligger väl också i nån kartong, nånstans.