Machinemensch.

Dominique, hade en gång ingått i styrelsen för Earthstar Astronomi- och UFO-förening. Då hade Ludde, Lotta och Nicke kommit till Breda Bruk för att fråga om de kunde få låna en lokal, i Dreva Bruk. Ylva hänvisade till det gamla, lite trasiga växthuset, nedanför herrgårdsbyggnaden.

Sophie var redan en trogen elev till Björn Ìsbjörnsson, bibliotekarien i SpåRätt. Så hade hon också fått kontakt med De Andra och Baltasar Vaduvill. Det var som i Jims ådra. Där Björns kunskaper slutade, tog Baltasars vid.

Nu var det dags för Stjärngänget att ha sitt första möte med Baltasar Vaduvill och De Andra. Sophie hade förberett dem noga, så att de inte skulle bli rädda, eller förvirrade. Det krävdes mod till att i medvetet och vaket tillstånd möta en annan varelse, från en annan planet, i ett annat solsystem och en annan galax. De som kände sig hotade och rädda kunde också göra sig beredda för strid.

Baltasar hade sagt att Stjärngänget säkert hade många frågor om rymden och universum. Frågor som de kunde besvara vid ett senare tillfälle. Nu skulle de fokusera på rymdstationen SpåRätt.

Stjärngänget hade redan upptäckt Baltasar. Till synes planlöst hade han vandrat runt på bruket. Nu skulle de alltså få veta vem han var.

Sophie hade valt den gamla brukskyrkan som mötesplats. Den användes så gott som aldrig. Där kunde de få vara ifred från nyfikna besökare.

Så kom Baltasar in genom huvudingången. Han gick fram till var och en av ungdomarna och tog i handen och hälsade.

Baltasar inledde:

   Hej och välkomna till detta, i mitt tycke, mycket speciella ögonblick. Ett möte för och med framtiden. En tid som vi varken kan eller vill vara utan.

Han fortsatte:

   Jag vet att ni säkert har en hel del frågor, men att vi försöker hålla oss till rymdstationen SpåRätt. Risken är annars att det flyter ut för mycket, och det har varken ni eller vi tid till. Sophie kallar oss, De Andra, vilket vi inte har nåt emot. Varken ni eller vi vet hur länge människorna ska finnas där inne i stationen. Eller hur?

De nickade och log.

   Så, börja fråga, så ska jag försöka svara, sa Baltasar.

   Varför behöver vi en rymdstation?

   Mycket bra fråga, sa Baltasar. Är rymdstationen en flykt bort från något, eller en möjlighet till något? Man kan se SpåRätt, så som det fungerar i dag som en motsvarighet till de gårdar som fanns ute på landsbygden, förr. En gård där man bodde, levde och arbetade. Där man hade allt man behövde, för att klara sig året runt. Ett begränsat utrymme där vi själva satt gränserna.

   Vad är det för skillnad på det nuvarande SpåRätt och det som ska bli rymdstationen SpåRätt.

Sophie valde att försöka svara:

   Det är nog vi som är här, just nu, som bäst kan svara på den frågan. SpåRätt uppstod ur Dreva Bruk och Breda Hjärnbruk. I familjen Frånlandsvind har vi ett behov av att fantisera och spekulera.

   Hur stor tror ni att rymdstationen ska bli?

   Det beror på konstruktionen och arkitekturen, svarade Baltasar. Det enklaste är ju att föreställa sig den som en cirkel, antingen platt, eller som en runt sfärliknande. Det är som Sophie säger. Man kan jämföra med de gamla järnbruken, som var som små samhällen i sig. Där kunde det bo och leva upp till tusen människor. Sophie har ju talat om att ni människor här delar in tiden i tre tårtbitar, arbetet, fritiden och sömnen. Den tidsstrukturen kan vara nödvändig också i SpåRätt. Där ute finns ingen sol. Natt eller dag? Vinter eller sommar? Jag tror att Dreva bruk kan användas som modell, prototyp och förebild. I stora hela är människors behov desamma. De som arbetade i smedjorna, hade också skiftarbeten, då man arbetade i fyra timmar, för att sedan sova i fyra timmar. Men då handlade det om fysiskt hårt kroppsarbete. Nu har vi ju maskiner, robotar och automater.

   Vad ska människor göra, ombord?

   Det måste ju finnas en styrelse, stab och en administration. Besättningen som ser till att stationen fungerar som planerat. De som kontrollerar maskinerna som utför underhållet. Och så själva befolkningen, eller Passagerarna. De som beger sig ut på havet i ett kryssningsfartyg.

   Vad har den för energi, eller bränsle?

   I huvudsak varianter av magnetfält och gravitation som utvinns ur rumtiden. Mörk materia som genererar ljusets hastighet. Ur kaos utvinner man kosmos, så att säga.

   Det här, fortsatte Baltasar, är en sådan fråga som forskarna ombord återkommer till.

   Kommer människorna att kunna leva ett naturligt och normalt liv?

   Människorna skiljer sig från andra djur. Djuren lever ju i revir och biotoper. De lever i symbios med omgivningen, i en näringskedja. De har ingen längtan efter nåt annat eller nåt nytt. Människorna där emot, söker efter nya upplevelser.

   Vad kan man göra åt det?

   Fysiska aktiviteter som promenader, spela squash, jogga och simma. Mentala och andliga aktiviteter, som håller hjärnan i gång. Människor som tycker om att tävla, kan träna med varandra, eller robotar. Robotar är naturligtvis den bästa tränare och sparringpartnern.

Han gjorde en liten stunds paus:

   Människorna gestaltar fiktiva världar. Paradiset, Himmelriket, Skärselden, Helvetet och senare tiders föreställningar om utopier, dystopier och idealstater. Fiktiva världar som vi själva hittat på.

   Jag förstår ändå inte riktigt, varför skulle vi behöva bygga såna här rymdstationer? Varför ska vi ut i rymden?

   Den frågan borde de människor som styr världen idag, svara på. Vad kommer hända med klimatet, eller befolkningsökningen? Hur länge till kommer planeten Tellus att kunna försörja människorna? Vad händer med de andra? En messiansk dröm och en längtan, en saknad och en flykt från enformighet och tristess. Synd att Jim Legg inte är här. Han skulle kanske hellre använda sitt eget svar: Ådran?

Sophie fantiserade och sa:

   Kanske, är hela universum någonstans inne i en atom som finns inuti ett stolsben. På den sitter en jätte och dricker sitt morgonkaffe.

   Vart tror ni att vi människor vill komma?

   Vi som lever här idag, är inte slutstadiet på utvecklingen. Det kommer att finnas nya varianter av människoliknande livsformer. Vad vet vi om det, idag? Celler som transformeras till annan materia. Både organiska och oorganiska. Syntetiska, artificiella och naturliga, samtidigt. Varför skulle det Periodiska systemet vara ändligt? Varför kan inte all materia mutera? Består inte allt i världen av samma grundämnen? Vad kan en människa göra, som inte en maskin kan utföra bättre?

   Menar du att människorna och mänskligheten kommer att upphöra, helt och hållet?

   Den livsform som uppnått sitt optimala tillstånd kan inte komma vidare. Utvecklingen är beroende av hot, konflikter och utmaningar. Vad tror du själv?